EPI-aktuellt, vol 6, nr 16 (19 april 2007)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Utbrott av cryptosporidios efter konferensresa i Norge

Den 28/3 fick Smittskyddsenheten i Stockholm rapport om att ett 20-tal personer insjuknat med tarmsymtom efter en ”kickoff” resa till Norge 16 – 18/3. 50 personer från företaget deltog på resan och man bodde på ett välrenommerat hotell utanför Oslo, där också norska företrädare från företaget bodde. De svenska resenärerna insjuknade 22 – 23/3 med magkramper, diarréer och feber 38° - 39°. Symtomen var av intermittent karaktär och många hade symtom mer än en vecka. Även flera representanter från det norska sällskapet hade liknande symtom. Man hade bara bott och ätit på hotellet, inga pool-bad eller uteaktiviteter hade förekommit. Personalen på hotellet var friska. Huruvida övriga gäster varit sjuka är i skrivande stund oklart.

Av 17 personer, provtagna ca 14 dagar efter insjuknandet, visade 9 fynd av Cryptosporidium, analys för bakterier och virus utföll negativt. Molekylärbiologisk typning med PCR-RFLP har hittills utförts på prov från sex patienter. Analyserna visade att samtliga var infekterade med Cryptosporidium parvum. Prov från dricksvatten har analyserats på Smittskyddsinstitutet men var utan anmärkning. Inga cryptosporidier kunde påvisas. I samarbete med norska hälsovårdsmyndigheter har en retrospektiv kohortstudie påbörjats, några resultat av denna finns ännu ej tillgängliga.

Cryptosporidium är en intestinal protozo som lever i fiskar, reptiler, fåglar och däggdjur. De arter som vanligen infekterar människan är Cryptosporidium hominis, som troligen endast är humanpatogen, och den bovina formen, Cryptosporidium parvum, som kan infektera de flesta däggdjur inklusive människa. Utbrott av cryptosporidios har främst associerats med smitta via dricksvatten men även via bassängvatten och badplatser i insjöar. Vattenburen smitta är vanligt förekommande, då oocystorna är resistenta mot klor i de koncentrationer som används i dricksvatten och bassängbad. Augusti 2002 inträffade i Stockholms län ett bassängassocierat utbrott av cryptosporidios som drabbade uppskattningsvis 800 - 1 000 individer. Antalet sekundärfall uppgick till ca 10 %.

Det är oklart hur vanligt förekommande cryptosporidios är i Sverige. Diagnostiken kräver specialfärgning för att parasiten ska kunna identifieras i mikroskop och sådan specialfärgning görs inte rutinmässigt på laboratoriet utan specifik frågeställning. Sedan 1 juli 2004 är infektion med Cryptosporidium en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen och 2006 rapporterades 78 fall i Stockholms län, de flesta sporadiska.

En nyligen framtagen metod som baseras på mikrosatellitbaserad subgenotypning av Cryptosporidium har visat sig vara användbar för att kunna styrka epidemiologiska samband vid utbrott eller till synes sporadiska fall. Vid smittskyddsenheten i Stockholm pågår en prospektiv studie av alla fall av cryptosporidios med analys avseende diagnostik, symtom, smittspridning och molekylärbiologisk typning av stammar. Vi har nyligen med hjälp av denna teknik kunnat särskilja två bassängassocierade utbrott som inträffade under sommaren 2002 i Stockholms län.

/Camilla Ancker, Birgitta de Jong, Mona Insulander, Bo Svenungsson, Smittskyddsenheten, Stockholm, Marianne Lebbad, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2007-04-19

Mykobakterier kan ge upphov till svårläkta sårinfektioner

Icketuberkulösa mykobakterier (NTM) är omgivningsorganismer i kontrast till dem som hör till Mycobacterium tuberculosis-komplexet. NTM orsakar sjukdom endast hos värdorganismer med lokala eller generella predisponerande faktorer. Lunginfektion med NTM är vanligast men mjukdelsinfektioner kan uppkomma i anslutning till kontaminerat trauma eller kirurgi. Artdiagnos av NTM som odlats fram erhålls bäst med molekylärbiologisk metodik, där 16S rDNA sekvensering är guldstandard.

Antimykobakteriell standardbehandling , vanligen med klaritromycin, etambutol och rifampicin kan ges till de flesta långsamväxande NTM. De snabbväxande NTM är vanligen inte känsliga för rifamyciner eller etambutol – resistensbestämning av dessa kan göras med E-test. Spektrum av sjukdomar med även sällsynta och lågpatogena NTM vidgas i takt med att alltfler patienter är immunsupprimerade.

Mycobacterium abscessus

M. abscessus är den vanligaste, mest patogena och mest terapiresistenta snabbväxande mykobakterien. Den förekommer vanligen i samband med förorenade traumatiska hudsår, och vid mjukdelsinfektioner efter kirurgi. Den är också den mykobakterie som oftast isoleras från luftvägarna vid cystisk fibros. Klaritromycin och azitromycin är de enda orala medel som har effekt mot M. abscessus, medan amikacin är det viktigaste parenterala medlet - kombinationsbehandling bör eftersträvas. Kirurgi kan vara värdefull och bör innefatta excision av allt främmande eller nekrotiskt material. M. abscessus har fått uppmärksamhet som en patogen med ökande betydelse.

Mycobacterium marinum

M. marinum är en söt- och saltvattenbakterie, som kan infektera ca 200 arters fisk och amfibier i hela världen. Granulomatös infektion hos människa kan uppkomma i mindre sårskador, särskilt på händerna – företrädesvis hos akvarieägare; M. marinum växer ofta i akvarievatten. Lokal hudinfektion kan sällsynt sprida sig till senskidor och leder, och disseminerad sjukdom kan någon gång förekomma hos immunsupprimerade. Biopsi för mykobakterieodling och histopatologisk undersökning rekommenderas för bästa diagnostik, men även sekretodling kan ge diagnosen. Självläkning kan förekomma, men medicinsk behandling är oftast nödvändig under flera månader för att läka infektionen. Doxycyklin eller klaritromycin är vanligaste terapi; i svåra fall kan rifampicin + etambutol rekommenderas.

/Björn Petrini, professor, överläkare, Klinisk Mikrobiologi, Karolinska Universitetssjukhuset Solna.

Referenser

1. Petrini B. Non-tuberculous mycobacterial infections.Scand J Infect Dis. 2006;38:246-55. Review.
2. Petrini B. Mycobacterium abscessus: an emerging rapid-growing potential pathogen. APMIS. 2006; 114: 319-28. Review.
3. Petrini B. Mycobacterium marinum: ubiquitous agent of waterborne granulomatous skin infections. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2006;25:609-13. Review.
4. Petrini B, Farnebo F, Hedblad MA, Appelgren P. Concomitant late soft tissue infections by Cladophialophora bantiana and Mycobacterium abscessus following tsunami injuries. Med Mycol. 2006; 44: 189-92.

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2007-04-19