EPI-aktuellt, vol 6, nr 17 (26 april 2007)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Framgångsrik registrering av vaccinationer mot HPV

Sedan cirka 6 månader finns ett registrerat vaccin mot humant papillomvirus (HPV). Ytterligare ett sådant vaccin förväntas bli registrerat under 2007. Vaccinernas främsta syfte är att förhindra utveckling a livmoderscancer som till cirka 70% orsakas av de HPV-typer som ingår i vaccinerna. Eftersom HPV överförs sexuellt torde bäst resultat nås om man vaccinerar flickor före sexualdebut, t ex i 12-årsåldern.

Kliniska studier av HPV-vaccinerna har visat att man med 3 doser uppnått mycket god skyddseffekt mot HPV-orsakade cellförändringar av den typ som utgör förstadier till livmodershalscancer. Skyddets varaktighet har dock ännu inte kunnat fastställas och det är inte osannolikt att påfyllnadsdoser kan behöva ges efter grundimmuniseringen.

Eftersom livmodershalscancer uppstår lång tid efter vaccinationen är det väsentligt att redan nu samla uppgifter om vilka som vaccinerats. Man kan därmed studera om spektrumet av HPV-typer som orsakar livmodershalscancer ändras som en följd av vaccinationerna samt skyddets varaktighet. Dessutom möjliggör ett register en systematisk uppföljning av biverkningar till vaccinerna.

Smittskyddsinstitutet (SMI) har valt att följa effekterna av HPV-vaccination i ett vetenskapligt projekt. I detta ombeds alla vaccinatörer som ger HPV-vaccin att, efter information till och medgivande från de vaccinerade, registrera alla vaccinationer i ett av SMI skapat vaccinationsregister (Svevac).

Den 12/4, cirka 6 månader efter att det första HPV-vaccinet blev tillgängligt, har 1785 registreringar gjorts. Detta torde vara en relativt hög andel av de personer som erhållit vaccinet. I en analys av 571 av de vaccinerade framgår att 54% var födda 1986 eller tidigare, d.v.s. de hade sannolikt i hög frekvens sexualdebuterat.

Den bedömning som görs av SMI, liksom av vaccinfabrikanterna, är att det är av mycket stor vikt att fortsätta med en systematisk och mycket långsiktig registrering av HPV-vaccinationer.

/Ragnar Norrby, generaldirektör, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2007-04-26

Vaccination av äldre mot gula febern

I FASS-texten för Stamaril (gula febern-vaccin) har under ”Varningar och Försiktighet” tillkommit upplysningar om risker med vaccinationen till äldre personer (> 60 år). Speciellt vid förstagångsvaccination av äldre finns en förhöjd risk för neurologiska biverkningar och systembiverkningar. Biverkningarna som kan vara mycket allvarliga är fortfarande ovanliga men måste vägas gentemot risken att få sjukdomen.

Som alltid när det gäller vaccination inför resor måste en individuell bedömning göras. För äldre resenärer till Östafrika kan den cost- benefit-analysen göra att man bör avstå från vaccination. Vid resor till Västafrika är riskerna för smitta generellt större och riskbedömningen kan då leda till att vaccination till äldre ändå bör ges. I Sydamerika är människor ofta vaccinerade och då utgör istället apor bärare varför det framförallt är vid rundresor på landsbygd riskerna finns. För närvarande pågår emellertid ett humant utbrott i Bolivia.

Ibland måste vaccination ges av legala skäl vid resande över nationsgränser. Redan i dag är det ett antal personer som istället utrustas med intyg att de av medicinska skäl ej vaccinerats mot gula febern. Detta är en möjlighet för äldre resenärer till områden där den faktiska risken för gula febern bedöms som försumbar.

Gula febern är mycket ovanlig bland resenärer. Sex fall, alla med dödlig utgång, finns rapporterade bland europeiska och amerikanska resenärer sedan 1996, samtliga var ovaccinerade. Smittländer var Brasilien, Venezuela, Gambia och Elfenbenskusten. Inga svenska fall finns rapporterade.

/Anders Blaxhult, Avdelningen för epidemiologi

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2007-04-26

Dengue i Paraguay och Mexico

Vi har tidigare rapporterat om ökningen av denguefeber i Asien (Indonesien, Indien Vietnam med flera länder), och i Latinamerika, dels i Peru men speciellt i gränstrakterna mellan Argentina, Paraguay och Brasilien. Hittills har enligt CDC nästan 15 000 paraguayaner insjuknat, bland dem 40 i sjukdomens allvarligaste form. Det ovanligt höga antalet beror troligen på kraftiga regn i kombination med värme. Enligt tidningsuppgifter har det nu också i Mexico skett en stor ökning av denguefall i delstaten Quintana Roo som gränsar mot Guatemala och Belize. Detta kan ha betydelse för svenska resenärer då bland annat turistorterna Cancun och Playa del Carmen är belägna här.

Under första kvartalet i år hade från Quintana Roo 1 067 fall inrapporterats till hälsoministeriet. Av dessa fall var 802 ”klassisk” dengue med feber, huvudvärk, muskelvärk mm medan 265 fall var av den betydligt allvarligare hemorragiska formen med blödningar och generell organpåverkan. Något specifikt skydd eller botande läkemedel finns inte mot sjukdomen. Då infektionen sprids via myggor är det viktiga att skydda sig mot myggor med myggnät, täckande klädsel och myggmedel.

Under 2006 rapporterades 54 fall bland svenska resenärer. 42 hade smittats i Asien, knappt hälften av dem i Thailand, övriga främst i Indien, Indonesien, Filippinerna och Sri Lanka. De tolv fall som smittats i Latinamerika var bl.a. resenärer till Costa Rica, Kuba, Brasilien och Mexico. Hittills i år har 18 fall anmälts, 17 av dem smittade i Asien eller Oceanien, en person hade smittats i Venezuela.

/Anders Blaxhult, Avdelningen för epidemiologi

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2007-04-26

Lymfogranuloma venereum-utbrott i Nederländerna

Ett fortsatt utbrott av lymfogranuloma venereum (LGV) rapporteras från Nederländerna med 232 anmälda fall sedan år 2004 (1). Mellan januari 2006 och februari 2007 rapporterades 53 nya konfirmerade fall. Flest fall (74 %) diagnostiserades i Amsterdam. Preliminära uppgifter visar att alla dessa fall var bland män som har sex med män (MSM) och 77 % av dem var hiv-positiva. Medelålder för patienterna var 45 år (27-65 år) och ofta diagnostiserades andra sexuellt överförda sjukdomar samtidigt. För 12 män var mer detaljerad information tillgänglig om klinik och sexuellt beteende. Majoriteten hade proktit med flytningar som oftast var blodiga och rektal smärta. Majoriteten rapporterade att de haft oskyddat sex.

LGV i Sverige

I Sverige finns från 2004 till april 2007 fem fall av LGV rapporterade. Samtliga var bland MSM och medelåldern var 39 år (25-53 år). Fyra av dem var smittade i Sverige (2 av dem tillfälliga besökare i Sverige) och en person var smittad utomlands (Storbritannien). Alla fem var smittade med Chlamydia trachomatis typ L2b, vilket varit den dominerande stammen i Europa de senaste åren. Två av männen var också hiv-positiva. Uppgifter om symtom var tillgängliga för tre av männen: två hade lymfkörtelförstoring med sår och en hade en ilsken proktit. Samtliga rapporterade oskyddad sex med anonym partner.

LGV bakgrund

LGV orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis serotyperna L1, L2 och L3. LGV är vanligt i Afrika, Asien, Sydamerika och Karibien och där ej specifikt bland MSM. Sedan 2003 har utbrott av LGV rapporterats i Västeuropa huvudsakligen bland MSM. Bakterien drabbar i första hand lymfsystemet och regionala lymfkörtlar.

LGV har tre stadier (2). Inkubationstid för primärstadiet är 3 till 30 dagar. Vid primärstadiet uppstår ett icke ömmande sår på könsorganen eller analt (beroende på typ av sexuell kontakt). Såret kan dock vara så litet att det inte märks.

Sekundärstadiet kommer 1-6 veckor (upp till 6 månader) efter primärstadiet. Hos män är det vanligaste symtomet en ensidig lymfkörtelsvullnad (ca 70%). Hos kvinnor påvisas ensidig lymfkörtelsvullnad endast i 20-30% eftersom andra lymfkörtlar är involverade (kring rektum eller i lilla bäckenet). Lymfkörtelsvullnaden kan övergå i abscessbildning och i 33% slutar det med genombrott och utveckling av hålrum. Detta stadium kan vara förenat med andra symptom som kan försvåra korrekt diagnos: t.ex. feber, ledsmärta, meningit, hepatit, lunginflammation och hudutslag.

Tertiärstadiet ses oftast hos kvinnor och MSM med flytningar från infektionsområdet. Vanligaste symtomen i detta stadium är proktit med blödning, smärta, feber och allmän sjukdomsskänsla. Kronisk infektion kan leda till fistelbildningar och abscesser. Vidare kan skleroserande lymfangit orsaka ödem och senare genitalt lymfödem (elefantiasis).

Diagnosen grundar sig på klinisk bild och påvisat positivt prov för Chlamydia trachomatis serotyperna L1, L2 eller L3. Det är viktigt att tänka på denna sjukdom som en möjlig förklaring till lymfkörtelsvullnad, proktit mm hos speciellt MSM.

/Inga Velicko, Anders Blaxhult, Avdelningen för epidemiologi

Referenser:

1. Koedijk F, de Boer I, de Vries H, Thiesbrummel H, van der Sande M. An ongoing outbreak of lymphogranuloma venereum in the Netherlands, 2006-2007. Euro Surveill 2007;12(4):E070419.2

2. Pattman R., Oxford Handbook of Fenitourinary medicine, HIV and AIDS, Oxford University Press, 2006

3. Andersson Y., Normann B., Tideström L., Fakta om smittsamma sjukdomar från A till Å, Smittskyddsinstituet och Smittskyddsläkarföreningen, 2005

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2007-04-26