EPI-aktuellt, vol 5, nr 8 (23 februari 2006)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

HIV - human immunodeficiency virus 2005

Till och med år 2005 har totalt ca 7100 personer med hiv-infektion anmälts. Av de anmälda beräknas ca 3 800 idag leva med hiv i Sverige.

Figur 1. Årligen anmälda fall med HIV-infektion i Sverige 1987-2005. (Under 1986 anmäldes dessutom 1290 fall, i och med att HIV-testen blev tillgänglig det året.)
Årligen anmälda fall med HIV-infektion i Sverige 1987-2005

Kurvans variation över åren förklaras till största delen av förskjutningar i Sveriges politik gentemot flyktingar/asylsökande och deras anhöriga.

Bakgrund om HIV-statistik

1. Nyupptäckta HIV-fall anmäls till EPI/SMI med s.k. rikskod, dvs de första två och sista fyra siffrorna i personnumret. Denna kod har fördelen att den döljer personens identitet, men ändå anger födelseår och kön. Ett stort problem är dock att många av patienterna saknar personnummer när de anmäls. De anmäls då med någon annan tillfällig kod. Om de efter ankomsten till Sverige flyttar till annan bostadsort, där man observerar att de är HIV-positiva och anmäler dem igen, kan denna ske med en annan tillfällig kod.

Totalt anmäls över 700 HIV-fall årligen till EPI/SMI. Det är ett omfattande arbete att rensa bort dubbelanmälningar, och helt lyckas det sannolikt inte.

2. Koderna omöjliggör dessutom säker uppföljning av huruvida de anmälda patienterna dött eller flyttat från Sverige. Om patienten utvecklar AIDS har de ofta hunnit få ett personnummer, och anmäls då med denna kod, vilket även gör det svårt att följa AIDS-utvecklingen bland de HIV-anmälda.

3. Av de anmälda HIV-fallen har många haft sin infektion många år när de första gången testas positiva. I några fall känner den behandlande läkaren till tidigare negativa test, men för många är smittotidpunkten oklar. Kurvan i figur 1 speglar alltså inte incidensen av HIV-infektion, utan det år infektionen blev anmäld.

Vad menas med "HIV-epidemin i Sverige"?

Det finns minst tre möjliga definitioner av HIV-epidemin i Sverige:
1. De som smittas med HIV i Sverige.
2. Svenskar som smittas med HIV, antingen i Sverige eller i utlandet.
3. De som upptäcks vara HIV-positiva i Sverige.

EPI/SMI:s siffror speglar den tredje definitionen.

Könsfördelning

Efter bortrensning av troliga dubbelanmälningar kvarstod 392 nyanmälda fall i Sverige 2005, 228 män och 164 kvinnor. För en person är könet ej angivet. Fördelning på kön och smittväg framgår av tabellen nedan

Smittväg	Kvinna	Man	Totalt
Sex mellan män		96	96
Sex mellan man och kvinna	129	63	192
Intravenöst missbruk	3	22	25
Via blodprodukt		1	1
Mor-barn	4	9	13
Övrigt/okänt	28	36	64
Totalt	164	228	392

Ålder

Genomsnittsåldern för de anmälda fallen har ökat över en 15-årsperiod, vilket framgår av Fig. 2. För alla de tre viktigaste smittvägarna ligger snittåldern mellan 35 och 40 år vid diagnos.

Figur 2. Genomsnittsålder vid diagnos för de tre viktigaste smittvägarna. HIV-fall anmälda i Sverige 1990-2005.
Figur 2. Genomsnittsålder vid diagnos för de tre viktigaste smittvägarna. HIV-fall anmälda i Sverige 1990-2005.

Smittväg

För de två smittvägarna "sex mellan män" och "intravenöst missbruk" har antalet anmälda fall långsamt minskat över tiden, vilket visas i Fig. 3. Under de senaste åren ses dock en liten ökning av antalet nyanmälda fall bland män som har sex med män.

Figur 3. Årligen anmälda fall med HIV-infektion i Sverige 1990-2005 efter trolig smittväg.
Årligen anmälda fall med hiv-infektion i Sverige 1990-2005 efter trolig smittväg

För smittvägen "sex mellan kvinna och man" ses stora fluktuationer mellan åren. Den stora variationen här finns bland personer som smittats före inflyttning till Sverige och beror därför till förändringar i asyl och flyktingpolitik. Se figur 4.

Smittort

I Fig. 4 sammanfattas HIV-epidemin i Sverige för de tre vanliga smittvägarna. Staplarna visar för respektive smittväg, antal anmälda per år och var smitta skett oberoende av patientens ursprung

Figur 4. Antalet HIV- anmälda per smittväg, anmälningsår och var smitta skett 1990-2005
Figur 4. Antalet HIV- anmälda per smittväg, anmälningsår och var smitta skett 1990-2005

I Fig. 4 ses att variationerna i rapporterade antal fall mellan enstaka år fr.a. förklaras av förändringar i antalet personer smittade utomlands heterosexuellt.
I Fig. 5 framgår att förändringarna i antalet nyanmälningar mellan åren varit störst i gruppen smittad före ankomst till Sverige.

Figur 5. Fördelningen var smitta skett, inrikes eller utrikes 1990-2005.
Figur 5. Fördelningen var smitta skett, inrikes eller utrikes 1990-2005.

Sammanfattning

HIV-spridningen i Sverige visar en från år till år tämligen oförändrad bild. Även bland personer bosatta i Sverige har en icke obetydlig andel fått sin infektion utomlands, både vid sexuella kontakter mellan kvinna och man samt mellan män. Invandring av heterosexuellt smittade personer från områden där HIV är mycket vanligare än i Sverige står för en stor del av de rapporterade fallen.

/Malin Arneborn
/Anders Blaxhult
Avdelningen för epidemiologi, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-02-23

Ökning av tuberkulos i Sverige under år 2005

Under de två senaste åren har antalet nya tuberkulosfall ökat med 40%, från 410 (2003) till 463 (2004) och vidare till 575 (2005). Jämfört med 2004 observerades ett ökat antal fall i 13 av 21 landsting. Ökningen gäller både odlingsverifierade och icke odlingsverifierade fall. Den observeras både bland män och kvinnor och bland svenskfödda och utrikes födda personer. Den är tydligast bland förskolebarn och i åldersgrupperna 25-44 år.

Antalet fall av lungtuberkulos med positiv sputum-mikroskopi har också ökat. Bland extrapulmonella former observeras en påtaglig ökning av antalet fall av tuberkulös pleurit (rapporterat som första diagnos eller som andra diagnos tillsammans med lungtbc). År 2004 rapporterades totalt 26 fall av pleurit och under 2005 preliminärt 52 fall.

Antalet tuberkulospatienter med ursprung från Afrika ökade från 134 (2003) till 170 (2004) och 176 (2005). Under 2005 rapporterades dessutom en ökning av tuberkulospatienter från olika länder i Asien, från 103 (2004) till 149 (2005).

Resistens mot isoniazid rapporterades under 2005 hos totalt 43 patienter (9.6% av 450 odlingsverifierade fall), varav fyra med multiresistens mot isoniazid och rifampicin.

Nitton av 43 patienter med isoniazidresistent tuberkulos visade sig infekterade av en genetiskt identisk stam av Mycobacterium tuberculosis (SMI nr 49). Denna bakteriestam har, under perioden 1996 till och med 2005, påvisats hos totalt 98 tuberkulospatienter, de flesta i Stockholms området. Ytterligare minst ett tjugotal fall av icke odlingsverifierad, aktiv tuberkulos hos barn har kunnat relateras till ett indexfall med stam nr 49.

Utvecklingen i Sverige under de två senaste åren visar på att aktuell smittspridning förekommer. Exempel finns där fördröjd diagnos lett till allvarlig sjukdomsutveckling med bl.a. meningit. Fördröjd diagnos har även i några fall medfört sekundär smittspridning från vuxna till barn på daghem och sekundär smittspridning har även konstaterats i skolmiljö.

Tuberkulos i Sverige, i hela befolkningen 1969 till 2005, relaterat till ursprung 1984 till 2005
Tuberkulos i Sverige, i hela befolkningen 1969 till 2005, relaterat till ursprung 1984 till 2005

Tuberkulos i Sverige, inrikes och utrikes födda
Tuberkulos i Sverige, inrikes och utrikes födda

/Victoria Romanus, överläkare
/Annika Linde, Statsepidemiolog
Avdelningen för epidemiologi, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-02-23

Viktigt att upprätthålla hög vaccinationstäckning

Denna vecka har rapporterats fall av både mässling, röda hund och påssjuka. Samtliga sjukdomsfall gäller vuxna personer.Detta påminner om vikten av att upprätthålla en hög vaccinationstäckning bland barn och ungdomar för att förhindra vidare smittspridning.
Samtidigt har rapporterats fyra fall av parotit från ett landsting.
Diagnosen har ställts genom PCR på urin och /eller salivprov.
Även på andra håll i Europa har mässlingutbrott inträffat, se länk: EUVAC.net - Latest news

/Victoria Romanus

Mässlingsfall i Skåne

Tre kvinnor i Skåne har insjuknat i mässling. Alla kvinnorna är i 30-40 årsåldern och har diagnosticerats via Infektionskliniken i Helsingborg. Två av dem har sjukhusvårdats. Kvinnorna har haft symtom överensstämmande med mässling och har specifika IgM antikroppar.

Första fallet insjuknade den 25/1. Sannolikt är hon smittad vid besök i Estland 13/1-15/1. De andra två kvinnorna insjuknade den 8/2. Ännu finns inga kända samband mellan kvinnorna, men sannolikt finns det sådana. Alla tre har rört sig ute i samhället och har många kontakter.
Utredning om smittvägar fortsätter.

/Bo Johansson, Överläkare, Infektionskliniken, Lasarettet, Helsingborg
/Kristina Persson, Bitr smittskyddsläkare, Smittskydd Skåne

Röda hund-fall i Stockholm

En 26-årig man, ej vaccinerad (uppvuxen utomlands), som tillbringat 2 veckors semester i Thailand. Han insjuknade 2 veckor efter hemkomsten med röda utslag på armar och ben, röda kinder, irritation i ögonen, körtlar på halsen , huvudvärk och feber. Uppsökte läkare som bekräftade diagnosen röda hund med serologi.

/Jerker Jonsson, bitr. smittskyddsläkare
/Karin Persson, smittskyddssjuksköterska
Smittskyddsenheten i Stockholm

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-02-23

Norovirus säsongsvariation

Vi befinner oss mitt i norovirussäsongen (”vinterkräksjukan”). Studerar vi rapporteringen av diagnostiserade fall av norovirus som publiceras veckovis på SMI:s hemsida bekräftar den att så också är fallet. Vi ser dock att det hittills i vinter har rapporterats betydligt färre fall av norovirus än vintern innan.

I ett försök att förstå epidemiologin bakom norovirus uppträdande, har vi valt att genom sekvensering av virusgenomet (kapsid- och polymerasgen), typa cirkulerande virusstammar under perioden januari 2002 fram till idag.

Vi har valt utbrott och enstaka fall så väl spridda geografiskt och tidsmässigt som möjligt. Ambitionen har varit att typa minst tio väl åtskilda utbrott/fall per månad. Under sommarperioden har vi typat alla tillgängliga stammar. Totalt ingår 260 stammar i analysen.

Jämför man utbrott inom vården med utbrott och enskilda fall från samhället i övrigt under hela tidsperioden (Fig. 1 och 2), ser man den totala dominansen av stammar tillhörande genotypen G2:4 (Lordsdale) inom vården. Övriga stammar har noterats endast vid enstaka tillfällen.

Figur 1. Genotyper vid utbrott av norovirus utanför vården
Figur 1. Genotyper vid utbrott av norovirus utanför vården

Figur 2. Genotyper vid utbrott av norovirus på sjukhus/vårdhem
Figur 2. Genotyper vid utbrott av norovirus på sjukhus/vårdhem

Ser vi istället på situationen de enskilda säsongerna blir bilden mer nyanserad (för närmare information, se power-point bildspel). Lordsdale-stammarna har helt dominerat under två vintrar (2002-3 och 2004-5) medan åren däromkring knappt visat sig inom vården. Det har dock varit tydligt skilda och tidigare ej påvisade G2:4 stammar de båda vintrarna. Dessutom vet vi att vården har upplevt dessa vintrar som speciellt besvärliga med åtskilliga utbrott av magsjuka. Dessa G2:4-stammar har även cirkulerat i samhället i övrigt utan att på något sätt dominera bilden.

I mellansäsongerna är alltså typbilden en helt annan inom vården. Antalet riktiga utbrott är få, och de stammar som ändå hittats är av mycket varierande slag. I viss mån får man en falsk bild av variationen då avsaknaden av en dominerande stam gör, att vi har fått ”dammsuga” sjukhusen i jakten på utbrott att analysera.

I själva verket är det förmodligen så att det vi ser under mellansäsongerna är den bakgrundsbild av virusstammar som finns alla år, men som dränkts i mängden Lordsdale-utbrott. Det är ändå intressant att notera, att under åtminstone en tioårsperiod då vi i olika grad har följt norovirusstammarnas uppträdande, har aldrig någon icke-G2:4 gett upphov till en besvärlig vinterkräksjukesäsong inom vården.

Varför får vi denna dominans av G2:4 inom vården och varför bara vissa år? Att G2:4 stammar är vanliga kan bero på att en stor del (ca 80%) av befolkningen har receptorer för just detta virus. Sedan kan man spekulera i om just dessa stammar utsöndras i större mängd via de rikliga kräkningar som är så typiska.

Viruset kan dessutom vara en bättre överlevare just i sjukhusmiljö. Vidare antas vi inte skapa en bestående immunitet mot norovirus. Eftersom det trots allt är förändrade stammar av en mycket vanlig genotyp som dykt upp med något års mellanrum, kan vi ändå spekulera i att befolkningen ändå har ett visst skydd mot redan cirkulerande stammar. Med detta resonemang skulle man kunna förklara den cykliska bild vi sett de senaste sex åren.

Det presenterade resultatet är en sammanställning av typningar som gjorts på prov som analyserats på SMI samt prov och sekvenser från laboratorierna i Malmö, Borås, Umeå samt KS.

/Kjell-Olof Hedlund
/Maria Lysén
/Margareta Thorhagen
Avdelningen för virologi, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-02-23

Chikungunyavirus-utbrott på Réunion, Mauritius och Seychellerna

För närvarande pågår ett mycket stort utbrott av Chikungunyavirus-infektion på den franska ön Réunion i Indiska Oceanen, öster om Madagaskar och i närheten av Mauritius. Epidemin har pågått fluktuerande sedan mars 2005. Man uppger vidare att det har rapporterats drygt 3 000 fall på Seychellerna och 2 000 fall, varav 200 officiella, på Mauritius sedan årsskiftet.
Mer information finns på SMI:s webbplats.

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-02-23