EPI-aktuellt, vol 5, nr 12 (23 mars 2006)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Gonorré i Sverige 2005

Trender

Gonorrén ökade med 21 procent 2005 jämfört med året innan. Totalt anmäldes 691 fall, den högsta årssiffran sedan 1990 och mer än tre gånger så många fall som 1996, då det lägsta antalet fall någonsin i Sverige rapporterades. De senare årens ökning beror framför allt på en ökad inhemsk smittspridning, som varit särskilt markant bland unga heterosexuella och bland män som har sex med män.

Gonorrén har under 2000-talet åter etablerat sig i Sverige, framför allt i storstadsområdena. Ökningen sammanfaller i tiden med likartade trender i flertalet andra västeuropeiska länder.

Gonorré per kön 1995-2005
Gonorré per kön 1995-2005

Landsting

Majoriteten av fallen 2005 anmäldes från Stockholms läns landsting som ensamt stod för 52 procent av alla fall, följt av Skåne med 14 procent och Västra Götaland med 11 procent. Övriga landsting rapporterade mellan noll och 19 fall vardera.

Kön och smittväg

Antalet smittade kvinnor ökade med hela 41 procent jämfört med föregående år. Könsfördelningen är dock fortfarande mycket ojämn – kvinnorna utgjorde endast 16 procent (112 fall) av alla fall. De heterosexuellt smittade männen var mer än dubbelt så många (237 fall), men ingen ökning sågs bland dem jämfört med föregående år.

Däremot ökade antalet män som smittats genom sex med män (327 fall) med 30 procent och denna smittväg står därmed för nästan hälften (47 procent) av alla rapporterade fall i Sverige 2005. För 15 män saknas angiven smittväg.

Ålder

Medelåldern för kvinnorna var 30 år och för männen 32 år (heterosexuellt smittade män 34 år och homosexuellt smittade män 31 år). Ökningen 2005 var störst bland tonåringarna där gonorrén ökade med 38 procent från 31 till 43 rapporterade fall. Likaså sågs en ökning bland 20–29-åringarna. Särskilt påtaglig var ökningen bland tonårspojkar där antalet fall nästan fördubblades och bland 25–29-åriga kvinnor där antalet fall mer än fördubblades.

Smittland

Andelen av fallen som hade smittats i Sverige var 64 procent, medan utlandssmittade stod för 31 procent och okänt smittland 5 procent. Av kvinnorna hade majoriteten, 60 procent, smittats i Sverige medan motsvarande andel för de heterosexuellt smittade männen var färre än hälften, 48 procent, en skillnad mellan könen som överensstämmer med tidigare år.

Av de heterosexuella männen som smittats under vistelse i utlandet hade mer än hälften smittats i Sydostasien, framför allt i Thailand, där risken är stor att smittas av en gonorrébakterie med höggradig resistens mot ett flertal antibiotika.

Inhemsk heterosexuell smittspridning förekom framför allt i de tre storstadsområdena, men lokal smittspridning i mindre omfattning förekom även på andra orter under året. Den inhemska smittspridningen bland heterosexuella ökade något under året (17 procent) jämfört med föregående år, medan utlandssmittan låg kvar på ungefär samma nivå som tidigare.

Av de 327 männen som smittats genom sex med män hade de allra flesta, 78 procent, i likhet med tidigare år, smittats i Sverige. Framför allt hade de smittats i Stockholm, men inhemsk smittspridning förekom också i bland annat Göteborg, Malmö och Uppsala. Av dem som smittats utomlands var flertalet smittade i västeuropeiska storstäder.

/Torsten Berglund, Avd. för epidemiologi, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-03-23

Syfilis i Sverige 2005

Trender

År 2005 anmäldes 109 fall av syfilis, en minskning med 43 procent jämfört med år 2004. Den markanta ökningen av syfilis som setts i Sverige tidigare under 2000-talet har därmed brutits, men årssiffran är ändå nästan tre gånger högre än vid 1990-talets slut. Minskningen förra året har skett såväl bland kvinnor som män.

Den ökade syfilisincidensen i Sverige under 2000-talet sammanfaller med likartade trender i övriga Västeuropa, där syfilisutbrott rapporterats i ett flertal storstäder, särskilt bland män som har sex med män.

Syfilis per kön 1995-2005
Syfilis per kön 1995-2005

Landsting

Sexton av 21 landsting rapporterade fall av syfilis under 2005. Stockholm stod ensamt för 51 procent, medan övriga landsting rapporterade ett till nio fall vardera.

Kön och smittväg

Könsfördelningen bland syfilisfallen var mycket ojämn. Kvinnorna stod endast för 17 fall 2005 eller 16 procent, vilket innebar en halvering av antalet fall jämfört med föregående år. Även fallen bland män minskade påtagligt. Endast 16 män rapporterades som heterosexuellt smittade och heterosexuell smittväg bland kvinnor och män minskade därmed med 52 procent jämfört med föregående år.

Män som smittats genom sex med män stod för 61 fall eller mer än hälften (56 procent) av alla rapporterade fall 2005, vilket dock var en minskning med 40 procent jämfört med föregående år.

För 13 män saknades angiven smittväg varav de flesta provtagits inom flyktinghälsovården men för vilka smittväg inte angivits. Två spädbarn med medfödd syfilis upptäckta inom flyktinghälsovården rapporterades också under året.

Ålder

Medelåldern för kvinnorna var 31 år (22–47 år) och för männen 41 år (19–83 år); för heterosexuellt smittade män 39 år och homosexuellt smittade män 41 år.

Smittland

Andelen av fallen som hade smittats i Sverige var 40 procent, medan utlandssmittade stod för 52 procent och okänt smittland 8 procent. Flertalet av de heterosexuellt smittade kvinnorna och männen var smittade utomlands, främst i Asien och Afrika men också i Europa. Endast tre kvinnor och två män rapportades ha smittats heterosexuellt i Sverige jämfört med 18 personer året innan.

Bland männen som smittats genom sex med män var de flesta, 61 procent, smittade i Sverige varav nästan alla i Stockholm där ett syfilisutbrott startade 1999/2000. Utlandssmittan mellan män hade framför allt ägt rum i storstäder i Västeuropa och i USA där syfilisutbrott bland män som har sex med män också har rapporterats under 2000-talet.

Torsten Berglund/Avd. för epidemiologi, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-03-23

Världstuberkulosdagen 24 mars

Målet är att halvera sjukdomsfallen till år 2015 - i Sverige har antalet fall ökat med 40 % på två år.

Världstuberkulosdagen högtidlighåller minnet av den dag år 1882 då Robert Koch offentligt beskrev tuberkelbakterien såsom orsak till tuberkulos. Denna dag ägnas åt att uppmärksamma tuberkulos som utgör ett allvarligt hälsoproblem i stora delar av världen. 1/3 av jordens befolkning är infekterad och tre miljoner dör av sjukdomen varje år.

WHO har utarbetat en plan med mottot ”Actions towards a world free of Tuberculosis”. Målet är att fram till år 2015 reducera antalet sjukdomsfall och dödsfall orsakade av tuberkulos till minst hälften jämfört med 1990. År 2050 skall tuberkulos vara eliminerat som ett globalt hälsoproblem. Om planen följs kan 14 miljoner människoliv sparas inom de närmaste tio åren och ytterligare 50 miljoner smittade patienter kan få medicinsk behandling.

Det enda befintliga vaccinet mot tuberkulos, BCG, skyddar inte mot alla former av sjukdomen. Därför pågår en intensiv forskning inom detta område. Svenska forskare har nått långt med att ta fram ett mer effektivt vaccin och SMI lämnar aktivt stöd i samband med utveckling av t.ex. laboratoriediagnostik i flera länder.

SMI samarbetar också aktivt med olika nationella och internationella organisationer med att övervaka, upptäcka och förhindra spridning av tuberkulos. Som exempel kan nämnas WHO, Internationella Tuberkulosunionen samt Euro TB – ett EU-projekt för standardiserad tuberkulosövervakning i Europa.

Sverige hör till de länder i världen som har lägst förekomst av tuberkulos. Utvecklingen under de senaste åren är dock viktig att uppmärksamma. Under de två senaste åren har antalet nya tuberkulosfall ökat med 40 %, från 410 (2003) till 463 (2004) och vidare till 575 fall (2005). Jämfört med 2004 observerades ett ökat antal fall i 13 av 21 landsting. Ökningen gäller både odlingsverifierade och icke odlingsverifierade fall. Den observeras både bland män och kvinnor och bland svenskfödda och utrikes födda personer. Den är tydligast bland förskolebarn och i åldersgrupperna 25-44 år.

Tidig diagnos och adekvat genomförd behandling är avgörande för individen och för att förhindra smittspridning i samhället samt för att förhindra utveckling av resistent tuberkulos. Det gäller därför att hålla tuberkulosdiagnosen i åtanke särskilt vid längre tids hosta (mer än tre veckor) eller vid andra oklara sjukdomssymtom. Detta gäller i synnerhet:

a) personer som tidigare kan ha varit utsatta för tuberkulossmitta, t.ex. om någon anhörig har eller har haft tuberkulos,

b) personer som vuxit upp eller vistats i något land med hög förekomst av tuberkulos, t.ex. i Afrika eller Asien,

c) äldre personer som kan ha smittats i Sverige under början och mitten av 1900-talet då tuberkulos var en utbredd folksjukdom även i vårt land.

Kontaktpersoner vid SMI: Sven Hoffner, Victoria Romanus

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-03-23

Viktigt med provtagning av misstänkt chikungunya – SMI utför kostnadsfri analys

Utbrottet av chikungunya-infektion i områden i och runt Indiska oceanen har på sistone fått stor uppmärksamhet i media. Importfall har rapporterats från flera europeiska länder, ffa från Frankrike.

Även om vi idag har begränsade möjligheter för diagnostik, är det av stort intresse för oss att misstänkta fall identifieras och patienterna provtas med akut- och konvalescentserum. Akutserum bör tas så tidigt som möjligt. Proverna kommer att analyseras kostnadsfritt tills vidare. Vid misstanke om chikungunya bör denguefeber uteslutas, eftersom parallella utbrott av dessa två viroser förekommer i flera områden.

/Sirkka Vene, Kunskapscentrum för mikrobiologisk beredskap, SMI

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2006-03-23