EPI-aktuellt, vol 4, nr 6 (10 februari 2005)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

TBE nytt rekordår

Under 2004 rapporterades 185 fall av TBE (tick-borne encephalitis = fästingburen virusencefalit) till Smittskyddsinstitutet varav 172 personer troligtvis smittats i Sverige. Det är det högsta antalet anmälda fall sedan TBE började uppmärksammas på mitten av 50-talet. Under 1990-talet anmäldes mellan 50 och 70 fall per år i hela landet.

TBE var en anmälningspliktig sjukdom mellan1969 och 1989 och har sedan fram till den 1 juli 2004 rapporterats frivilligt från de diagnostiserande laboratorierna. 1 juli 2004 blev sjukdomen åter anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen både från behandlande läkare och från laboratorierna.

Områden där smittan skett

Som tidigare är de flesta fallen 54 % (93) smittade i Stockholms, Södermanlands och Upplands kusttrakter, både vid Östersjökusten och i Mälarens östra del. I tabellen nedan anges var smittan skett och uppgift om personen är känt fästingbiten.

Landsting	Känt bett	Ej känt bett	0 uppgift	Totalt
Stockholm	54	28	11	93
Södermanland	14	10	9	33
Uppsala	10	5		15
Östergötland	7		1	8
V:a Götaland	3	1	1	5
Blekinge	1	2		3
Skåne	2			2
Västmanland		2		2
Värmland	1			1
Utland	9	3	1	13
Uppgift saknas		1	9	10
Totalt	101	52	32	185

TBE-fall förekommer också varje år längs Östersjökusten i Östergötland och kring Vättern, både vid den östra kusten vid Omberg och den västra kusten i Hjotrakten. Under förra året smittades fyra personer utanför Kungälv där det endast tidigare rapporterats fyra fall sedan 1990.
Mellan tre och sex fall rapporteras årligen från södra delen av Vänern.
Enstaka personer smittas årligen på öarna utanför Gotland (Fårö, Gotska Sandön och Karlsöarna) men under förra året var det ingen som smittats där.
De senaste åren har två till tre personer smittats längs Blekingekusten och i Skånes sydöstra hörn årligen.

Av de utlandssmittade har nio personer smittats på Åland och de övriga smittade har uppgett Estland, Tyskland och Polen som smittland.

Ålders- och könsfördelning

Åldersgrupp	Kvinnor	Män	Totalt
0-6	5	4	9
7-14	8	12	20
15-19	5	3	8
20-29	4	10	14
30-39	14	10	24
40-49	8	17	25
50-59	10	16	26
60-69	16	20	36
70-	11	12	23
Totalt	81	104	185

Sjukhusvård och öppenvård

Av de anmälda fallen framgår det att under 2004 har 60 % krävt sjukhusvård, 27 % har enbart vårdats i öppenvård och uppgift saknas för 13 %. Under 1990-talet var så gott som alla anmälda sjukhusvårdade

Åldersgrupp	Sjukhusvård	Ej sjukhusvård
0-6	7	2
7-14	12	5
15-19	4	1
20-29	9	3
30-39	14	7
40-49	7	15
50-59	15	8
60-69	25	6
70-	19	2
Totalt	112	49

Orsak till ökningen?

Anledning att vi ser en ökning av antal anmälda TBE-fall kan ha flera orsaker. Dels kan det bero på att TBE uppmärksammats i media betydligt mer under senare år. Detta i sin tur visar på att det troligtvis finns en ökad uppmärksamhet både hos patienter och vårdpersonal och att det säkert tas flera prov för att säkerställa diagnos även inom öppenvården.

Studier tyder även på att mildare vintrar ökar fästingpopulationen följande sommar och fuktiga somrar gör att fästingarna förökar sig snabbare.

Troligtvis är ökningen av rapporterade fall en kombination av ovanstående påståenden.

/Malin Arneborn

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2005-02-10

Matförgiftning orsakad av Clostridium perfringens

Den 21 januari informerades Smittskyddsenheten i Stockholm att ett 100-tal skolelever insjuknat under natten med diarréer och ont i magen. Skolan har 550 elever i åldrarna 3-19 år och alla äter lunch i gemensam matsal. Maten tas från en catering-firma och man hade serverat spagetti och köttfärssås den 20 januari.

Miljöförvaltningen informerades. De besökte skolan samma dag och tog livsmedelsprov på köttfärssåsen. Därefter inspekterades cateringfirman, där flera anmärkningar gjordes, bl.a. var kylrum ur funktion och man saknade en verksamhetsanpassad egentillsyn.

Hygienråd vid tarmsmitta lämnades ut genom skolsköterskan och avföringsprov från fem personer analyserades avseende bakteriella och virala tarmpatogener.

Sammantaget insjuknade ca 200 personer och symtomdebuten skedde ungefär samtidigt. De flesta uppgav att diarréerna gick över relativt snabbt och få hade haft feber eller kräkningar. Bilden stämde väl med matförgiftning orsakad av Clostridium perfringens (relativt samtidigt insjuknande efter gemensam måltid, kort inkubationstid, diarré och buksmärtor men sällan kräkningar och feber, kort sjukdomsduration) vilket också verifierades med laboratorieanalyser: växt av höga halter C. perfringens i köttfärssåsen och växt av C. perfringens hos samtliga provtagna elever.

Utbrottet belyser vikten av korrekt livsmedelshantering. För långsam avsvalning av livsmedel, förvaring i rumstemperatur eller otillräckliga kylutrymmen gynnar tillväxten av clostridier (tillväxer i intervallet 15 – 50° C) och toxinet frigörs när bakterierna återgår till sporform i tunntarmen.

/Bo Svenungsson, Ingvor Petersson, Siv-Britt Knauth, Smittskyddsenheten, Stockholm
/Johan Öberg, Miljöförvaltningen, Stockholm

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2005-02-10

Två fall av lymfogranuloma venereum (LGV) i Stockholm

Två fall av den mycket ovanliga könssjukdomen lymfogranuloma venereum (LGV) rapporterades i Sverige under förra året. Fallen diagnostiserades på Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm och i båda fallen rör det sig om män som smittats genom sexuella kontakter med andra män, men LGV smittar också genom sex mellan kvinnor och män. EPI-aktuellt har tidigare rapporterat om pågående utbrott bland män som har sex med män i Europa (EPI-aktuellt 2004:25).

Sjukdomen har varit sällsynt i Sverige och övriga västvärlden under senare decennier, men förekommer endemiskt i de tropiska delarna av Afrika, Asien, Central- och Sydamerika och i Karibien. Enstaka fall bland personer som smittats i tropikerna diagnostiseras därför då och då, men som inhemskt spridd sjukdom har LGV inte förekommit i Europa och USA under de senaste årtiondena. LGV orsakas av tre serotyper (L1, L2 eller L3) av Chlamydia trachomatis, den bakterie som genom andra serotyper orsakar genital klamydiainfektion.

De två svenska fallen upptäcktes i januari och november 2004. Männen, 36 respektive 42 år gamla, var båda homosexuella och bosatta i Stockholm. En av männen var HIV-positiv. De sökte sjukvård på grund av svullna ömmande lymfkörtelpaket i ljumskarna – i det ena fallet med varbildning – symptom som de haft i ca en till två veckor innan läkarundersökningen. Den ene mannen hade också noterat ett litet knappformat sår på förhuden ca 6-8 veckor tidigare.

Männen provtogs för Chlamydia trachomatis från uretra och rectum och var positiva i uretraproven. Den ene patienten lämnade också urinprov som dock var negativt. Gensekvensering utfördes i båda fallen och bekräftade att det rörde sig om LGV, genotyp L2. Patienterna provtogs även för andra sexuellt överförda sjukdomar som gonorré och syfilis, men var negativa för dessa infektioner.

Partnerspårning genomfördes i båda fallen för att försöka finna smittkällorna och eventuella andra fall bland patienternas sexualpartners. Den ena patienten uppgav endast en partner i Stockholm som dock var negativ. Han uppgav inga andra sexuella kontakter i utlandet eller i Sverige och det är därför oklart varifrån han fått sin infektion. Den andre patienten uppgav tre sexuella kontakter några veckor före insjuknandet; en partner bosatt i Stockholm som var negativ och två kontakter med utländska turister på tillfälliga besök i Stockholm, en man från Schweiz respektive en man från Italien. Båda männen hade återvänt till sina hemländer innan patienten fick symptom, men har uppmanats av den svenske patienten att söka sjukvård för provtagning.

Båda stockholmsfallen var av genotyp L2, samma typ som orsakat de pågående utbrotten av LGV bland män som har sex med män, som först rapporterades från Nederländerna i slutet av 2003 och som sedan följts av rapporter om utbrott eller fall i Belgien, Frankrike, Storbritannien, Tyskland och Spanien. Även från USA har fall rapporterats bland män som har sex med män. Majoriteten av de europeiska fallen har också varit HIV-positiva.

Även om sjukdomen ofta ger symptom i form av ett initialt sår på genitalier, i svalg eller ändtarmen och i ett senare skede genom svullna lymfkörtlar i ljumskarna, så kan den också yttra sig på andra sätt som anorektala symptom med blödningar och gastrointestinala symptom eller allmän sjukdomskänsla, feber och ledvärk. Asymptomatiska fall har också konstaterats i de pågående europeiska utbrotten. Behandling sker med antibiotika i dubbel dos under tre veckor till skillnad från genital klamydiainfektion, som vanligen behandlas i enkel dos under en veckas tid.

På grund av de pågående europeiska utbrotten har uppmärksamheten skärpts och Smittskyddsinstitutet har intensifierat den epidemiologiska övervakningen i samarbete med Venhälsan i Stockholm och Avdelningen för klinisk mikrobiologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Misstänkta LGV-fall bland klamydiapatienter i andra delar av landet har gensekvenserats, men inga andra fall än de två stockholmsfallen har hittills påträffats i Sverige. För att identifiera eventuella asymptomatiska bärare av LGV pågår för närvarande en studie där alla klamydiafall som diagnostiserades på Venhälsan under 2004 kommer att gensekvenseras. Liknande åtgärder har vidtagits av smittskyddsmyndigheter i Nederländerna, Belgien, Frankrike och Storbritannien.

Misstänkta fall av LGV som är positiva för Chlamydia trachomatis skall i Sverige anmälas enligt smittskyddslagen som klamydiainfektion, med tilläggsuppgift om klinisk misstanke om LGV. Sådana fall bör remitteras till specialist på Hud- och ven- eller infektionsklinik för behandling och fortsatt uppföljning samt partnerspårning. Vid misstanke om LGV uppmanas diagnostiserande läkare att kontakta chefmikrobiolog Björn Herrmann vid Avdelningen för klinisk mikrobiologi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för genotypning, tel. 018-611 3952 eller e-post: bjorn.herrmann@medsci.uu.se

/Torsten Berglund och Margareta Löfdahl, SMI
/Anders Karlsson, Venhälsan, Infektionskliniken, Karolinska universitetssjukhuset Södersjukhuset
/Björn Herrmann, Avdelningen för klinisk mikrobiologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2005-02-10

Tuberkulosutbrott i Nederländerna

I ett nyhetstelegram daterat 2005-02-01 rapporteras om ett utbrott av tuberkulos i staden Zeist i Nederländerna, vilket föranlett en enormt stor smittspårning, som beräknas omfatta cirka 15 000 personer.

Indexfallet är en ung man anställd vid en stormarknad. Han har haft sjukdomssymtom under lång tid (cirka 11 månader) innan han sökte läkare och tuberkulos diagnostiserades i november 2004. Vid undersökning av närkontakter konstateras att hela hans familj blivit smittad och dessutom närmare 40 av 79 arbetskamrater på stormarknaden.

Hälsovårdsmyndigheterna har därför beslutat att utvidga kontaktundersökningen till alla kunder som regelbundet besökt stormarknaden under 2004, från och med januari till och med november månad, enligt preliminära beräkningar omkring 15 000 personer. Undersökningen kommer att omfatta tuberkulintest och/ eller lungröntgen. Man befarar att cirka 5% av dessa kontakter kan ha blivit smittade.

Genetisk typning med RFLP av indexfallets bakteriestam visar identiskt mönster med ytterligare 16 personer som diagnostiserats med tuberkulos i samma region sedan 2003. Bakteriestammen är känslig för vanliga tuberkulosläkemedel.

/Victoria Romanus

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2005-02-10