EPI-aktuellt, vol 4, nr 14 (7 april 2005)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Hepatiter och yrkessmitta

Att vårdpersonal i sitt arbete utsätts för sticktillbud och blodexponering är inte ovanligt. Om den involverade patienten är bärare av hepatit B- eller C-virus innebär det självklart en smittrisk. För att vi ska betrakta ett fall som säker yrkessmitta skall smittan vara relaterad till ett specifikt smittillfälle. Den skadade/exponerade ska provtas, ett s.k. 0-prov, i anslutning till tillbudet för att utesluta tidigare infektion. Med dessa kriterier kan endast ett fåtal fall betraktas som säkert smittade i vårdarbetet.

På många fler anmälningar till SMI anges dock att den troliga smittvägen är yrkessmitta, men det handlar då oftast om bärarskap av hepatit B eller C som t.ex. diagnostiserats i samband med någon utredning och där man inte kunnat få fram andra smittvägar än möjlig exponering under vårdarbete.

Hepatit C-infektion har under senare år varit vanligare än hepatit B som yrkessmitta. Riskutsatt personal är ofta vaccinerad mot hepatit B och dessutom finns effektiv postexpositionsprofylax tillgänglig i form av specifikt immunglobulin

Tabell. Yrkesrelaterad hepatit B- och C-smitta

Något enstaka fall av arbetsrelaterad hepatitsmitta har förekommit i andra yrkeskategorier, t.ex. hepatit B bland barnomsorgs-/skolpersonal. Enligt uppgift skall även någon polis ha blivit smittad i tjänsten men under den senaste 10-årsperioden har inget sådant fall anmälts till Smittskyddsinstitutet.

/Ragnhild Janzon

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2005-04-07

Marburg-epidemin i Angola

Från vår medarbetare Lotta Högberg som befinner sig i Uige, Angola, på ett månadslångt uppdrag för Läkare utan gränser har vi fått följande dagsfärska rapport:

"Jag skall försöka sammanfatta intrycken härifrån hittills. Det har varit rätt kaotiskt här och jag har mest varit involverad i isoleringsavdelningen på sjukhuset i Uige, så det är svårt att få en bra överblick av vad som verkligen händer.

Senaste siffrorna jag hörde var att ca 160 fall hittills har registrerats i landet, varav merparten (144) här i Uige. I Uige har 130 dött. Redan i oktober fanns har misstänkta fall av VHF, men det verkar som allt tog fart i januari då man främst började se fall bland små barn som kom in till barnavdelningen. Fram till i mars dominerade de små barnen, men vi börjar nu se ett skifte till vuxna (främst kvinnor). Barnavdelningen är nu stängd, och vi hoppas kunna stänga stora delar av sjukhuset inom de närmaste dagarna. En teori har varit att spridningen startat på barnavdelningen och också på en del öppenvårdskliniker i staden pga. återanvändning av infusionsslangar och injektionsnålar, hygienrutinerna är ytterst bristfälliga.

Vi är lite osäkra på hur mycket information om Uige som tas på allvar i Luanda. Uige är en avlägsen, tidigare UNITA-kontrollerad provins. Militären kom upp hit för några dagar sedan, men våra förhoppningar att få assistans av dem har nu grusats, då de också verkar sakna kapacitet hittills.

Kontaktspårningen har varit väldigt svår, det har varit problem att få bra uppgifter om var patienterna vi får in bor (de är ofta väldigt sjuka och dör snabbt), och att hitta bra personal att sköta detta. Hittills följer man 250 kontakter, men med tanke på de fall som rapporterats borde de vara fler.

Vi har ett kanadensiskt lab. har som hjälper oss med PCR på 6 timmar, vilket underlättar betydligt. Det verkar dock som om vår initiala falldefinition har hållit rätt bra. Vad som händer just nu är oklart. De senaste två dagarna har vi bara fått ett fåtal nya patienter till isoleringen, och vi vet inte om det beror på att informationen och kontaktspårningen inte fungerar, eller om utbrottet håller på att ändra karaktär."

/Lotta Högberg

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2005-04-07