EPI-aktuellt, vol 3, nr 26 (24 juni 2004)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Den nya smittskyddslagen

Från 1 juli gäller en ny smittskyddslag. Ändringarna från den förra är rätt måttliga, åtminstone om man betänker att det tagit 8 år att utreda den nya. Några punkter förtjänar dock att kommenteras. Jag tänkte börja med dem som gäller anmälningar av smittsamma sjukdomar:

1. I nya lagen skall även misstänkta fall anmälas, inte bara säkert konstaterade. Exakt vad detta innebär får väl utkristallisera sig så småningom.

2. Nya anmälningspliktiga sjukdomar är:

alla EHEC (inte bara O157)
brucellos
cryptosporidos
dengue
echinokockos
infektion med Entamöba histolytica (förut skulle "amöbainfektion" anmälas, nu kan dispar uteslutas)
leptospiros
invasiva grupp-A-streptokocker
alla invasiva Haemophilus influenzae (inte bara typ B)
invasiva pneumokocker
Q-feber
även andra vibrioinfektioner förutom kolera
viral meningoencefalit

3. Utgått ur listan har:

fläckfeber
hepatit nonA-nonE
återfallsfeber
ulcus molle
toxoplasmos

4. VHF har specificerats till: "virala hemorragiska febrar exklusive dengue och sorkfeber". (Sitautionen var oklar förut, men nu är alltså dengue en egen anmälningspliktig sjukdom.)

5. Lagen omfattar även laboratorieläkare. Positivt laboratorieprov som talar för någon av dessa sjukdomar skall alltså anmälas. Det helt nya är att detta även gäller STI-sjukdomarna, vilka skall anmälas av laboratorieläkaren med rikskod, precis som av klinikern.

6. Som förut skall anmälan göras inom 24 timmar efter det att diagnosen ställts/misstanken uppkommit (utom för STI, där man har 7 dagar på sig). Den skall gå till smittskyddsläkaren och till SMI, men man behöver inte längre anmäla till miljö- och hälsovårdsnämnden - det tar smittskyddsläkaren hand om.

7. "Anmälningsblanketten" försvinner. Med successiv utbyggnad av SmiNet2 kommer anmälan att kunna göras direkt på skärmen, och formuläret på skärmen anpassas efter vilken sjukdom man skall anmäla. Under mellantiden kommer man att kunna skriva ut formuläret fråm SMIs (och sannolikt SoS) hemsida, eller i värsta fall beställa det från smittskyddsläkaren. Man kommer också att kunna göra anmälan på ett vanligt papper om man bara ser till att alla uppgifter som skall vara med verkligen kommer med.

8. Det har aldrig funnits några riktiga falldefinitioner för anmälan i Sverige, vare sig för klinikern eller laboratorieläkaren. Vi avser att tillsammans med SoS utarbeta sådana relativt snart, och måste då ta hänsyn till de falldefinitioner som fastställdes av EU för ett par år sedan.

Några övriga viktiga ändringar är:

1. Terminologin har ändrats, och några sjukdomar bytt grupp. De som förut hette "samhällsfarliga" heter nu "allmänfarliga", men de andra heter "övriga anmälningspliktiga sjukdomar" som förut.

2. En etiskt mycket känslig situation har nu fått sin reglering: Om en läkare misstänker att en patient utsätter närstående för smittrisk utan att berätta om det, så kan läkaren be smittskyddsläkaren underrätta den närstående. Här skapas alltså ett sekretessgenombrott som varit föremål för mycket diskussion, framför allt när det gäller HIV - och inte bara i Sverige.

3. Man behöver inte anmäla en patient som man tror bryter mot givna förhållningsregler till smittskyddsläkaren om man själv kan se till att patienten får det stöd som behövs för att ändra beteende.

4. Givna förhållningsregler skall dokumenteras klart i journalen. Sannolikt sker detta enklast genom att en kopia av relevant "smittskyddsblad" läggs in i journalen med markering av vilka regler som givits.

/Johan Giesecke

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2004-06-24

Fästingöverförd tularemi

Tularemi (harpest) är en bakterieorsakad zoonos som kan smitta människor på flera sätt, till exempel genom direktkontakt med smittat djur, via inhalation av damm förorenat med sjuka djurs avföring eller urin eller via vektorer såsom myggor eller fästingar. Den vanligaste smittvägen i Sverige tros vara via myggbett, men enstaka fall finns rapporterade efter fästingbett.

Nyligen rapporterades två fall av fästingöverförd ulceroglandulär tularemi. Båda patienterna smittades i mitten av maj, vilket är relativt tidigt under säsongen. Den ene hade blivit fästingbiten under vistelse i Strömstad. På platsen för bettstället utvecklades ett rejält sår, med eschar och vallartad kant. Patienten fick senare regional lymfadenopati. Initialt var patienten högfebril, detta ersattes snart av subfebrilitet och uttalad trötthet.

Den andre patienten noterade ett fästingbett under vistelse på en ö i Mälaren nära centrala Stockholm och hade ett liknande sjukdomsförlopp. Diagnosen dröjde i båda fallen en månad, och fastställdes genom serologi.

Såväl Västra Götaland som Stockholms län hör till de ”ny-endemiska” län som de senaste åren rapporterat tularemi-fall. Tidigare har sjukdomen varit koncentrerad till norra och mellersta Sverige, men det endemiska området har alltså utvidgats söderut.

Tularemi bör finnas med i det differentialdiagnostiska övervägandet av infektionssymtom efter fästingbett, även i geografiska områden som tidigare inte betraktats som tularemi-endemiska.

/Jenny Nilsson och Malin Arneborn

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2004-06-24

Zoonosrapporten för 2003 klar

Nu finns rapporten ”Zoonoses in Sweden, 2003” tillgänglig för alla som är intresserade av hur det såg ut på ”zoonosfronten” på human-, livsmedels- och djursidan i Sverige år 2003. Rapporten har tagits fram i enlighet med EU-direktiv och sammanställts av Zoonoscenter vid Statens veterinärmedicinska anstalt i samarbete med Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet och näringen.

Även i år finns en kortare svensk sammanfattning som fokuserar på de zoonotiska agens som anses vara av störst betydelse i Sverige, d.v.s. VTEC, Salmonella, Campylobacter och Listeria. Båda rapporterna går att beställa från informationsavdelningen på SVA (018-674000) eller ladda ner från SVA:s webbplats.

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2004-06-24

Bakslag i Nigeria beträffande eradikeringen av polio

WHO beslutade i maj 1988 om att utrota polio till år 2000. Kampanjen har varit mycket framgångsrik: 1988 förekom sjukdomen i 125 länder med uppskattningsvis 350 000 fall samma år [1]. 2003 förekom sjukdomen enbart i sex länder (Afghanistan, Egypten, Indien, Niger, Nigeria och Pakistan) och 784 fall rapporterades [2].

Den sista tiden har dock en del grus kommit in i maskineriet. Sedan augusti förra året har vaccineringen legat i malpåse i Kano-regionen i de norra delarna av Nigeria. Nigeria är Afrikas folkrikaste land med drygt 120 miljoner invånare. Hälften av invånarna brukar räknas som muslimer och det är i de norra delarna som islam har sitt starkaste fäste.

Vissa lokala muslimska ledare misstänker nu en västerländsk komplott och att det orala vaccinet orsakar sterilitet hos flickor och även AIDS [3,4]. Den här misstänksamheten har gjort att vaccinationstäckningen i området gått ned och på vissa ställen ligger den runt 10-15% av barnen i området (WHO beräknar att en täckning på åtminstone 75% är nödvändig för att få sjukdomen under kontroll i ett område) [3]. Hittills i år har man i Nigeria haft 119 fall (12 maj) vilket utgör 70% av fallen globalt.

Som en följd av den lokala epidemin i Nigeria såg man importfall till åtta grannländer som tidigare var polio-fria under förra året. Även den forna huvudstaden Lagos där man lyckats utrota sjukdomen såg nya fall [5].

Lokala ledare i Kano-regionen har haft kontakter med Indien och nu senast Indonesien för att därifrån kunna erhålla ett vaccin som de litar på. Planen från WHO:s sida är att återskapa förtroendet lokalt för det oralt givna vaccinet, samt att stödja Nigeria och Kano-regionen att under året genomföra två ’National Immunization Days (NIDs)’.

Bild: WHO

Anders Ternhag

REFERENSER
1. Aylward RB, Acharya A, England S, Agocs M, Linkins J. Global health goals: lessons from the worldwide effort to eradicate poliomyelitis. Lancet 2003; 362: 909-14
2. www.who.int
3. Mitka M. Vaccine rumors, funding shortfall threaten to derail global polio eradication efforts. JAMA 2004; 291: 1947-48
4. Roberts, L. Two steps forward, one step back in polio fight. Science 2004; 304: 1096
5. www.polioeradication.org

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2004-06-24