EPI-aktuellt, vol 9, nr 29-32 (12 augusti 2010)

Nyheter från Smittskyddssverige

Redaktionen

Redaktör: Frida Hansdotter
Ansvarig utgivare: Annika Linde

Tipsa om nyheter!

Har du tips om smittskyddsnyheter är du välkommen att e-posta redaktionen.

Prenumerera

Prenumerera på nyhetsbrevet EPI-aktuellt

Innehåll

Karbapenemresistenta bakterier med genen NDM-1 oroar

I en studie nyligen publicerad i tidsskriften the Lancet Infectious Diseases Lancet Infectious Diseases rapporteras att enterobakterier, framför allt Esherichia coli och Klebsiella pneumoniae, som bär på genen NDM-1 (New Delhi Metallobetalaktamas) tycks vara vanligt förekommande på den indiska subkontinenten. Genen NDM-1 gör bakterien resistent mot penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. Studien baseras framför allt på enterobakterie-isolat insamlade i två indiska städer;

I staden Chennai insamlades 3 521 isolat varav 141 var resistenta mot karbapenemer och 44 av dessa bar på NDM-1-genen.
I staden Haryana insamlades 198 isolat varav 47 var karbapenemresistenta och 26 var positiva för NDM-1.

I studien rapporteras även att isolat med denna gen har ökat kraftigt i Storbritannien under senare år. 37 fall bekräftades 2008-2009. De flesta fall, men inte alla, har haft koppling till vistelse och framför allt sjukvård i Indien och Pakistan. Patienterna i studien hade framför allt samhällsförvärvade infektioner såsom urinvägsinfektioner och pneumoni men ett fåtal hade sårinfektioner eller sepsis. Enstaka isolat var resistenta mot alla tillgängliga antibiotika medan flertalet var känsliga för colistin och lite mer än hälften var känsliga för tigecyklin.

Första fallet upptäcktes i Sverige

NDM-1-genen isolerades första gången 2008. Fyndet gjordes hos en svensk medborgare som hade vårdats på sjukhus i New Delhi och fördes över till Örebro för vidare vård. Under vistelsen i Örebro påvisades bakteriuri med växt av en multiresistent K. pneumoniae. Vidare karakterisering visade att bakterien bar på en ny resistensgen kodande för en specialvariant av ESBL som orsakar resistens även mot karbapenemer (ESBL_CARBA). Våren 2010 hittades ett nytt fall i Umeå, även denna gång hos en patient som sjukhusvårdats i Indien. En multiresistent K. pneumoniae med NDM-1 isolerades i en sårodling från patienten. Bägge fallen vårdades på enkelrum med strikt följsamhet till basala hygienrutiner för att förhindra smittspridning.

NDM-1 är den tredje varianten av ESBL_CARBA-isolat i Sverige

Under de senaste tre åren har totalt 16 fall av ESBL_CARBA rapporterats till Smittskyddsinstitutet. Majoriteten har funnits hos K. pneumoniae, men även ett fall av E. coli har rapportats. Flertalet av dessa har varit av varianten KPC, men även varianten VIM har beskrivits. NDM-1 är alltså en av tre ESBL_CARBA varianter som identifierats i Sverige. De flesta fall har varit patienter med urinvägsinfektioner men även sepsis med dödlig utgång har förekommit. I de flesta fall har bakterierna varit känsliga för colistin och i en del fall för tigecyklin.

Stort folkhälsoproblem i delar av världen

Sammanfattningsvis utgör NDM-1 ett mycket stort folkhälsoproblem på indiska subkontinenten. Till Sverige har det dock hittills endast rapporterats två importfall och det pågår för närvarande ingen känd spridning i landet. NDM-1 utgör hittills enbart en mindre del av fallen av ESBL_CARBA i Sverige. Det är viktigt att poängtera att samtliga karbapenemresistenta typer har motsvarande konsekvens ur patientbehandling och smittspridningssynpunkt. Det finns dock skäl att vara särskilt orolig avseende bakterier med NDM-1 då spridning av NDM-1-genen redan har konstaterats till sju olika bakteriearter, att den verkar vara spridd i samhället på den indiska subkontinenten samt att importfallen till Europa ökar.

Ett observandum för svensk sjukvård

Behandling av bakterier som bär NDM-1 är problematisk då effektiva behandlingsalternativ i stort sett saknas. I synnerhet vid allvarlig sjukdom finns därför risken att initialt insatt behandling är ineffektiv och därmed risk för ökad mortalitet. Vårdhygienrutiner med isolering av patienter från högriskområden har hittills stoppat vidare smittspridning i Sverige. Tidig upptäckt av fall är mycket viktigt för att förhindra spridning.

Råd;

• Var medveten om att förekomst av karbapenemasbildande tarmbakterier är ökande.
• Kontakt med sjukvård på den indiska subkontinenten utgör en klar riskfaktor för kolonisering med NDM-1-producerande tarmbakterier.
• Patienter som läggs in på svenska sjukhus efter att ha vårdats utomlands i riskområden bör placeras i eget rum med strikt följsamhet till basala vårdhygienrutiner för att förhindra smittspridning.
• Det rekommenderas bred screening efter multiresistenta bakterier vid inläggning av patienter som vårdats i riskområden. Både MRSA, VRE och ESBL inklusive karbapenemresistenta varianter, ska eftersökas.

Länkar;

/ Anders Wallensten, Karin Tegmark-Wisell, Petra Edquist, samtliga vid Smittskyddsinstitutet
Christian Giske, Karolinska Universitetssjukhuset
Anders Johansson, Norrlands Universitetssjukhus

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-12

Flera fall av akut hepatit B bland intravenösa missbrukare i Stockholm

Sedan början av maj i år har fem personer med ett pågående intravenöst missbruk insjuknat i akut hepatit B i Stockholms län. Detta är en kraftig ökning jämfört med förra året. Under hela 2009 rapporterades åtta fall av akut hepatit B med intravenöst missbruk som trolig smittväg.

En av patienterna upptäcktes vid graviditetsscreening, övriga har sökt vård på olika akutmottagningar. Samtliga är sedan tidigare smittade med hepatit C. De två prover som hittills typats på Smittskyddsinstitutet (SMI) är identiska med den stam som har varit helt dominerande bland intravenösa missbrukare i Stockholm sedan 2004. Denna stam skiljer sig från den som orsakade ett utbrott i Dalarna och Västmanland tidigare i år.

Symtomen vid akut hepatit B är illamående, matleda, led- och muskelvärk och cirka 50 procent får därefter icterus (gulsot).

Smittskydd Stockholm vill uppmana till ökad uppmärksamhet på symtom som kan vara förenliga med hepatit hos personer med intravenöst missbruk och personer som lever nära intravenösa missbrukare samt frikostig testing av alla som kan ha utsatt sig för smitta. Det är också viktigt att påbörja vaccination mot hepatit B om den som utsatts för smitta inte har en serologiskt säkerställd immunitet. Alla med ett intravenöst missbruk samt kontakter till konstaterade fall av hepatit B erbjuds kostnadsfri vaccination.

Mer information om hepatit B och hepatit B vaccination hittar du här;

Smittskydd Stockholm
Smittskyddsinstitutet

/Mona Insulander, Epidemiolog/Sjuksköterska, Smittskydd Stockholm
Ingegerd Hökeberg, Bitr. smittskyddsläkare, Smittskydd Stockholm

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-12

Vad orsakade luftvägsinfektionerna när nya influensan avtog?

Ingen har väl missat att den nya influensan under hösten 2009 var en av orsakerna till att vi hostade och nös i Sverige. Men vilka luftvägsvirus har cirkulerat under våren? Här redovisas fynd från diagnostiken vid Karolinska universitetslaboratoriet i Stockholm. Proverna kommer huvudsakligen från barn-, hematolog-, transplantations- och infektionsklinikerna. Diagnostiken är baserad på PCR-teknik och kan påvisa 15 olika virus. Under första halvåret har cirka 2000 prov analyserats varav en majoritet, ca 85 procent, med komplett diagnostik. Övriga prov har endast analyserats för influensa och RSV.

Många olika virus i cirkulation

Liksom tidigare år var rhinovirus ett vanligt virus under perioden. Mellan 10 och 20 procent av proven innehåller rhinovirus året runt. I år sågs en minskning av antalet rhinovirusfynd endast i januari och mars.

Av RSV sågs en topp runt veckorna 4-12. Vissa av dessa veckor var cirka 30 procent av proverna positiva för RSV.

Metapneumovirus är ett virus som kan orsaka snarlika symtom som vid RSV-infektion. Viruset förekom som mest under veckorna 6-13. Under vissa av dessa veckor var cirka 15 procent av de prov som analyserades med komplett diagnostik positiva för metapneumovirus.

Coronavirus (HCoV-NL63, HCoV-OC43, HCoV-229E samt HCoV-HKU1) började cirkulera vid jul och förekom i cirka 10 procent av alla prov under februari och mars. Under maj månad sågs en minskning. Alla fyra coronavirustyperna hittades. Ett något färre antal prov var positiva för HCoV-NL63 jämfört med tidigare år och med användande av samma diagnostiska metod.

Parainfluensa virus typ 1 och 2 förekom mer första halvåret, och hela säsongen 09/10, jämfört med tidigare år. Parainfluensavirus typ 3 blev mer frekvent framåt senvåren, vilket är ett vanligt förekommande, årligt mönster.

Fynden av adenovirus, bocavirus och enterovirus var likt tidigare år få under perioden.

Färre fall av säsongsinfluensa

Första halvåret 2010 skiljer sig från samma period tidigare år genom sin nästan totala avsaknad av säsonginfluensa. Endast en låg andel av proverna var positiva för influensa B och nästan inga för influensa A. Vid tidigare pandemier har alltid föregående säsongsinfluensa A slutat cirkulera. Om så blir fallet även vid denna pandemi återstår att se. Dock har vi under våren noterat en kraftig nedgång i antalet fall av säsongsinfluensa A/H1N1, medan A/H3N2 har fortsatt att cirkulera med låg aktivitet.

/Maria Rotzén Östlund, mikrobiologen, Karolinska universitetssjukhuset

Maria Brytting, Avdelningen för Virologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-12

Fortsatt minskning av antal rapporterade klamydiainfektioner

Under första halvåret 2010 anmäldes 17 253 fall av klamydiainfektion till Smittskyddsinstitutet, vilket är en minskning med 8 procent jämfört med första halvåret 2009 då 18 764 fall rapporterades (figur 1). 2007 observerades en ovanligt kraftig ökning av antal rapporterade klamydiafall. Detta berodde på bättre diagnostik som gjorde att tidigare missade fall av en ny genetisk variant av Chlamydia trachomatis (CT) kunde upptäckas. Sedan 2007 ses en nedgång som, förutom förbättrad diagnostik, kan ha flera orsaker, till exempel ökad provtagning, förbättrad smittspårning och mer effektiva preventiva åtgärder.

Fig 1. Antal anmälda klamydiafall januari-juni 1997-2010, fördelat per kön

Mer än hälften av de anmälda fallen, 57 procent, var liksom tidigare år kvinnor. Medelåldern var för kvinnor 21 år och män 24 år. Minskningen sågs i alla åldersgrupper. I åldersgruppen 15-39 år finns majoriteten av de rapporterade klamydiafallen och därför bör preventiva åtgärder fortsatt riktas mot denna åldersgrupp.

Minskningen observerades i nästan alla landsting. En större minskning, 12 procent, förekom i de landsting som redan före 2007 använde en testmetod som detekterade den muterade klamydiabakterien jämfört med övriga landsting (6 procent minskning) (figur 2).

Fig 2. Antal anmälda klamydiafall januari-juni 2003-2010, fördelat efter använda testmetoder före 2007 i landstingen

Klamydia försätter vara en infektion som huvudsakligen rapporteras överföras heterosexuellt (91 procent av fallen). De flesta, 83 procent av fallen, hade blivit smittade i Sverige. Av dem som smittats utomlands var Thailand, Spanien, Norge och Australien de vanligaste smittländerna.

Mer klamydiastatistik hittar du här

Sjukdomsinformation om klamydia hittar du här

/Inga Velicko, Tetiana Afinogenova, Avdelningen för epidemiologi, Smittskyddsinstitutet

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-12

Ny webbsida om klamydia

ECDC sätter fokus på klamydia med en ny webbsida “High numbers – low awareness”. Detta för att öka medvetenheten om klamydiainfektion samt skillnader i epidemiologi och kontrollåtgärder runt om i Europa.

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-12

Tips om klamydiakonferens

26-27 maj 2011 hålls European Conference of National Strategies for Chlamydia Trachomatis and Human Papillomavirus utanför Riga i Lettland. Läs mer om och anmäl dig till konferensen här.

Publicerad i nyhetsbrevet EPI-aktuellt 2010-08-12