Mycket svårt att värdera data för influensadöd

Den exakta siffran för hur många som räddades från influensadöd tack vare vaccinationerna går inte att beräkna på ett pålitligt sätt. Detta beror dels på att vi i Sverige inte vet hur många som skulle avlidit om vi inte vaccinerat, dels på att data från olika länder inte är jämförbara eftersom de tagits fram på olika sätt och utgår från andra faktorer.

I en artikel i Svenska Dagbladet 15 februari anges att ”Massvaccineringen räddade sex liv”. Data kommer från en pandemiutvärdering som gjordes av Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap efter pandemin 2009 och publicerades för ett år sedan (se länk till höger). Smittskyddsinstitutet hade av Socialstyrelsen fått uppdraget att modellera fram siffran angående sparade liv, som ett led i en beräkning av hur kostnadseffektiv pandemivaccinationen blev.

Vid analysen användes statistiska modeller för att skapa en bild av utfallet av en epidemi och effekten av vaccination för hela befolkningen, baserat på de begränsade data som fanns. Dels modellerades hur mycket sjukhusvård och frånvaro från arbete kostat på grund av influensan, dels hur många år av fullgod kvalitet som förlorats på grund av dödsfall. Därefter modellerades effekten av vaccinet, med utgångspunkt i en rad kända och beräknade förutsättningar, till exempel avseende vaccinets effektivitet.

Försiktig tolkning beroende på osäkra resultat

Denna typ av modellering ger naturligtvis mycket osäkra resultat på detaljnivå och man måste vara mycket försiktig med tolkningen av exakta tal, såsom antal döda. Redan i den text från Socialstyrelsen som Svenska Dagbladet använt, står att man vid modelleringen inte kunde ta hänsyn till Sveriges strategi när det gäller i vilken ordning olika grupper skulle vaccineras. Detta innebar att antalet räddade liv kom att underskattas. Vi valde i verkligheten att vaccinera riskgrupperna först och därefter vaccinerades barnen, eftersom det är i den gruppen som flest blir sjuka. Den underskattning av antal svårt sjuka och dödsfall som modelleringen gav hade inte någon avgörande effekt på den kostnadsberäkningen som var studiens mål, men gör att det funna antalet ”sex liv” inte kan användas för att ange exakt hur många liv som sparades.

Smittskyddsinstitutet påbörjade i januari 2012 en ny modellering som dels ska ta hänsyn till den vaccinationsstrategi vi valde i Sverige, dels ska inkludera data från andra pandemivågen 2010-2011. Denna orsakade lika många svåra fall som första vågen i många europeiska länder, men blev mycket mild i de nordiska länder som vaccinerat. Narkolepsi läggs också in som en kostnad. Syftet med omräkningen är att vi ska få en exaktare bedömning av vaccinationens kostnadseffektivitet och ett bättre underlag för framtida bedömningar.

Siffror inte jämförbara mellan olika länder

Artikeln i Svenska Dagbladet innehåller också grafik som visar hur många människor per 100 000 invånare som rapporterats döda från olika europeiska länder. Siffrorna motsvarar vad som rapporterats löpande till det europeiska smittskyddsinstitutet ECDC i samband med pandemin 2009 (se länk till höger). Det finns inga uppgifter om hur dessa siffror tagits fram i olika länder och det är därmed oklart hur jämförbara de är. Det har vid ECDC inte funnits några gemensamma definitioner för influensadöd eller för hur dödstalsövervakningen ska gå till. Dessutom varierade antalet dödsfall också beroende på bl.a. befolkningens bakomliggande hälsa, tillgång till sjukvård och antivirala mediciner.

Vi kan bara jämföra oss med länder som vi vet använt ungefär likartad metodik som Sverige och som har relativt likartade levnadsförhållanden. Därför har vi, för att få en ungefärlig uppfattning, valt att jämföra oss med Danmark och Norge. Influensaepidemin kulminerade tidigare i Norge än i Sverige. Trots att Norge till slut vaccinerade nästan lika stor andel av befolkningen som Sverige, drabbade epidemitoppen där en ovaccinerad befolkning. I Danmark valde man att endast vaccinera riskgrupperna. Både Norge och Danmark rapporterade 0,29 fler döda per 100 000 invånare än Sverige. Med motsvarande dödstal hade ytterligare 27 personer avlidit i Sverige p.g.a. influensa under 2009. Till det kommer att vaccinet hade effekt och skyddade svenskarna mot influensa även under andra vågen 2010-2011. Jämfört med vad som rapporterats från Danmark sparades därmed ytterligare cirka 30 liv.

Även om vi ser tecken på att pandemin tack vare vaccinationen slog mildare mot Sverige jämfört med andra länder – och även om det sannolikt snarare är 60 än sex liv som räddats tack vare vaccinationen i Sverige – är de mycket få i förhållande till kostnaden för vaccinet. Siffran är sannolikt också för liten ur etisk synvinkel om man ställer den i relation till de cirka 150 narkolepsifallen. Hade vi i Sverige å andra sidan beslutat att inte använda det inköpta vaccinet så hade varje dödsfall i influensa under pandemin setts som ett misslyckande, och beslutet att inte vaccinera hade ifrågasatts. ”Efterklokheten” måste nu användas i bedömningen av hur vi bör förbereda oss inför nästa pandemi – när det gäller bedömning av befolkningens immunitet, epidemiologisk uppföljning, riskbedömning för svår sjukdom i relation till möjliga vaccinationsstrategier, vaccinsäkerhet och hur vi ska informera om vad vi vill göra och varför.

Annika Linde, Statsepidemiolog, Smittskyddsinstitutet