Myndighetssamverkan spårade ehec-smitta

Det är ofta svårt att hitta smittkällan vid livsmedelsburna utbrott. När en tolvårig pojke från Dalarna insjuknade i ehec-infektion i vintras gjorde god samverkan mellan flera olika myndigheter på lokal, regional och central nivå att smittkällan kunde spåras. Den lyckade utredningen visade vikten av tidig provtagning av misstänkt livsmedel och samarbete mellan laboratorier.

I slutet av januari 2012 insjuknade en tolvårig pojke från Dalarna i ehec-infektion efter en resa till fjällen tillsammans med familjen. Ehec-bakterien typades till O145 som är en relativt vanlig typ av ehec. Inga andra familjemedlemmar blev sjuka men vid smittspårning fann man ehec av samma typ hos ytterligare en person i familjen. Familjen intervjuades av smittskyddsenheten i Dalarna och då framkom att de hade ätit hemmagjorda köttfärsbiffar vid ett par tillfällen dagarna innan pojken insjuknade. Biffarna hade färdigstekts hemma och tagits med till fjällen där de värmdes i mikrovågsugn. Vid en av måltiderna upptäcktes att några biffar inte var helt genomstekta. Biffarna var gjorda av köttfärs köpt av en lokal köttproducent på hemorten. Köttproducentens djur hade skickats till slakt vid ett lokalt slakteri där köttet sedan även styckats och malts.

Köttfärs fanns kvar i familjens frys och prover togs av Hedemora kommun och skickades till Livsmedelsverket för analys. Även i köttfärsen kunde man detektera ehec O145. Livsmedelsverket analyserade två delprover och hittade bakterien i båda. Bakterierna skickades för vidare typning till Smittskyddsinstitutet som kunde visa att bakteriestammarna påvisade i patientproverna och i köttfärsen var identiska vilket därmed bekräftade den misstänkta smittkällan. Kontakt togs med länsveterinären för provtagning på gården som levererat djuret till slakt. Från den grupp av nötkreatur som det slaktade djuret vistats i före slakt togs fem samlingsprover av träck som analyserades vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) för ehec O145 men bakterien kunde inte påvisas i något av proven. Exakt hur köttfärsen hade kontaminerats med bakterien kunde aldrig fastställas.

Svårt att hitta smittkälla vid livsmedelsburna utbrott

Vid livsmedelsburna utbrott är det ofta svårt att identifiera smittkällan och många gånger är det misstänkta livsmedlet uppätet eller bortkastat innan utredningen kommit så långt att provtagning kan ske. Denna utredning var därmed lyckosam då köttfärs fanns kvar hemma hos den drabbade familjen och att samma bakteriestam kunde påvisas i både färsen och hos patienten. Kommunen och smittskyddsenheten gjorde här ett viktigt arbete i kontakten med de drabbade vilket hade betydelse för den lyckade smittspårningen. Samverkan mellan myndigheter är nödvändigt för att spåra en smittkälla och förstå vad som skedde. Det gäller både de human- och veterinärmedicinska centrala myndigheterna samt lokalt och regionalt inom smittskydds- och livsmedelsområdet.

Ehec-bakterier överlever inte upphettning och det är därför viktigt att steka köttfärs väl.

Ehec (Enterohemorragisk E.coli) är en smittsam bakterie som drabbar ca 300-400 personer per år i Sverige. Av dessa smittas drygt hälften i Sverige. Många av de smittade är barn under fem år. Ehec kan ge blodig diarré och leda till njursvikt på grund av hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS). Ehec-infektion är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan smitta mellan djur och människor. Nötkreatur är den huvudsakliga reservoaren för bakterierna. I en kartläggningsstudie av Livsmedelsverket från 2006-2007 påvisades ehec bakterien i två procent av proverna från slaktkroppar av nötkreatur. Ingen skillnad i förekomst kunde visas mellan småskaliga och storskaliga slakterier. Människor smittas via kontaminerade livsmedel, vatten eller miljö och genom direktkontakt med djur eller mellan människor. Stora ehec-utbrott är ovanliga i Sverige och majoriteten av fallen är sporadiska med okänd smittkälla. De flesta ehec-fallen rapporteras under sommaren.

/Sofie Ivarsson, Smittskyddsinstitutet
Susanne Thisted Lambertz, Livsmedelsverket
Karin Westholm, Livsmedelsverket
Erik Eriksson, Statens veterinärmedicinska anstalt
Bodil Petersen, Smittskyddsenheten Dalarna
Hans Andersson, Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen Hedemora kommun