Diagnostisk analys för Leishmania (leishmaniainfektion)

Indikation:

Makrofag infekterad med Leishmania amastigoter (Foto: Marianne Lebbad) Efter vistelse i endemiskt område,

  • långvarigt kutan sårbildning
  • diffusa kutana noduli eller plack
  • långvarigt näs- eller munsår (slemhinnor)
  • feber, anorexi, viktminskning, förstorad lever och mjälte, benmärgspåverkan

Provmaterial och analys-rekommendationer:

Kutan eller mukokutan leishmaniasis

  • Prov från lesion (mikroskopi, odling, PCR)
  • Prov från lymfkörtel (mikroskopi, odling, PCR)

Visceral leishmaniasis

  • Serum: antikroppsbestämning
  • Benmärg (mikroskopi, odling, PCR)
  • EDTA-blod (mikroskopi, odling, PCR)
  • Biopsi/aspirat från lever, mjälte, lymfkörtel eller annan vävnad (mikroskopi, odling, PCR)

För parasitpåvisning rekommenderar vi att ni skickar utstryk för mikroskopi samt tillräckligt med material för både PCR och odling.

Provtagningsanvisningar

Analysmetoder:

Påvisning av leishmaniaparasiter (mikroskopi och odling)

Leishmaniaparasiter kan påvisas mikroskopiskt i Giemsafärgat utstrykspreparat eller efter odling i speciellt odlingsmedium. Mikroskopering av utstrykspreparat är en snabb och hög specifik metod, men känsligheten är relativt låg jämfört med odling och PCR. Det finns ett direkt samband mellan antalet leishmaniaparasiter i provet och möjligheten att påvisa dem i utstrykspreparat eller efter odling. Detta innebär att känsligheten vid odling ökar med mängden provmaterial. Artbestämning är ej möjligt vid mikroskopisk påvisning; för detta krävs molekylärbiologiska metoder.

Odling är en känslig metod förutsatt att provmaterialet tagits på ett korrekt sätt och skickats omedelbart i sterilt RPMI-transportmedium. Odling tar dock längre tid än mikroskopering av utstrykspreparat. Känsligheten vid odling av leishmania-parasiter vid visceral infektion är beroende av provmaterialet. Den är högst med material från mjälte och därefter följer benmärg, lymfkörtel och EDTA-blod.

RPMI-transportmedium (med tillsatt EDTA för benmärgsprov) erhålls från SMI. Kontakta enheten för diagnostik minst 2 dagar innan prov tas.

Påvisning av leishmania-DNA (PCR och RFLP/sekvensering)

Under 2010 etablerades PCR för diagnostik av leishmania. Artbestämning av leishmania görs genom klyvning av PCR-produkter med enzymer (RFLP) eller med sekvensering. Metoderna kan skilja mellan de flesta leishmaniaarter. PCR-metoden är känsligare än mikroskopi och snabbare än odling. Odling är dock viktig vid svårigheter med molekylär artbestämning och för upprätthållande av ett stamförråd (positiva kontroller).

Påvisning av leishmania-antikroppar (IFL)

Antikroppspåvisning med IFL har en hög känslighet vid visceral leishmaniainfektion. Hos hiv-patienter kan dock antikroppssvaret vara nedsatt (1). Vid fall av kutan leishmaniainfektion är antikroppssvaret vanligtvis svagt (2). L. donovani- och L. tropica-promastigoter används som antigen för IFL-analys; patientantikroppar mot andra Leishmania spp. korsreagerar i viss mån mot dessa antigen. Mätintervall för IFL: titer 10 till >2430 (serum späds 1+9 och därefter i tre-stegsintervall).

Svarsrutin:

Mikroskopi:

  • Inga amastigoter av Leishmania spp. påvisade
  • Amastigoter av Leishmania spp. påvisade

Odling:

  • Inga promastigoter av Leishmania spp. påvisade
  • Promastigoter av Leishmania spp. påvisade

PCR och artbestämning:

  • Inget Leishmania-DNA påvisat
  • Leishmania-DNA påvisat
  • Vid artbestämning anges genus och species

Antikroppspåvisning:

  • Inga antikroppar påvisade (< titer10)
  • Antikroppar påvisade i titer x

Tid för provsvar:

Mikroskopi 1-2 dagar; odling 3-4 veckor (växt av leishmania-parasiter rapporteras omedelbart); PCR 1 vecka; artbestämning ytterligare 1 vecka; antikroppspåvisning 1 vecka.

Kontakt:

Provsvar och beställning av RPMI-transportmedium: 08-457 23 02/03

Beställning av remiss:

Beställ/ladda ner SMI:s remiss

Referenser

1. Pintado V et al. 2001. Visceral leishmaniasis in Human Immunodeficiency Virus (HIV)-infected and non-HIV-infected patients. Medicine; 80(1):54-73.

2. Gontijo B & Ribeiro de Carvalho ML. 2003. Leishmaniose tegumentar Americana. Rev. Soc. Brasileira Med. Trop.; 36(1):71-80.

Tipsa en vän

Uppdaterad 2012-01-26 11:02

Fakta & fördjupning

Leishmaniainfektion

Provtagnings-anvisningar Provtagningsanvisningar för Leishmania