Vaccin mot stelkramp
Stelkramp (tetanus) är en mycket allvarlig sårinfektion som obehandlad ofta leder till döden. I Sverige anmäls årligen enstaka fall av stelkramp. Samtliga dessa sjukdomsfall kan sägas vara onödiga eftersom vaccinet, som finns tillgängligt sedan många år, är i det närmaste 100% effektivt. I regel drabbas endast ovaccinerade individer. Immunitetsläget är sämre hos kvinnor än hos män. Stelkrampsbakterier går aldrig att utrota, då bakterien normalt finns i jord (både utomhusjord och i krukväxtjord) och i tarmen hos många djur.
Stelkrampsvaccin ges i Sverige tillsammans med vaccin mot difteri och kikhosta. Alla vacciner mot stelkramp innehåller toxoid. Det är en avgiftad form av det bakteriegift (toxin) som respektive bakterie producerar och som i naturlig form orsakar sjukdomssymtomen. Toxoiderna kan inte utlösa sjukdomssymtom men däremot utlöser de produktion av antikroppar. Om en vaccinerad person blir infekterad med stelkrampsbakterier så blockerar antikropparna det toxin som bakterierna producerar, och skyddar därmed mot sjukdom.
När ska vaccinet tas?
Vaccinet ges i barnvaccinationsprogrammet vid följande åldrar:
3 månader + 5 månader + 12 månader
samt
5-6 år + 14-16 år
I det nuvarande vaccinationsprogrammet ges kombinationsvaccin mot stelkramp och difteri tillsammans med de andra vaccinationer som rekommenderas vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Påfyllnadsdoser vid 5–6 års ålder och 14–16 års ålder ges tillsammans med vaccin mot difteri och kikhosta (vid 5-6 års ålder i kombination med poliovaccin). Barn födda till och med 2001 följer tidigare vaccinationsprogram och får sin fjärde vaccination i 10-årsåldern.
Vaccination vid sårskada
En vanlig missuppfattning är att barn som skadar sig alltid ska få vaccin mot stelkramp. I praktiken behöver barn som är äldre än sex månader aldrig någon extra dos av stelkrampsvaccin, förutsatt att de är vaccinerade enligt gällande program. Vid sårskada strax innan tolv månaders ålder kan det möjligen vara aktuellt att tidigarelägga den vanliga vaccinationen (mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib, eventuellt även mot hepatit B), förutsatt att det hunnit gå sex månader efter föregående dos. Vaccin mot enbart stelkramp bör inte användas vid sådan tidigareläggning, då det omöjliggör barnets ordinarie vaccination med kombinationsvaccin. För de minsta spädbarnen som bara har fått en dos stelkrampsvaccin bör man kontakta en specialistläkare vid sårskador.
Det är inte helt ovanligt att skolbarn i onödan har fått en dos stelkrampsvaccin i samband med sårskada, vilket leder till frågor när det är dags för den ordinarie påfyllnadsdosen mot difteri, stelkramp och kikhosta. Det kan bli nödvändigt att ge en ny dos av kombinationsvaccinet mot de tre sjukdomarna vilket kan leda till mer lokala biverkningar av besvärlig men ofarlig natur.
När ska vaccinet inte tas?
Vid allvarliga reaktioner efter tidigare vaccination med vaccin som innehåller D (difteritoxin) eller T (tetanustoxin) eller känd allergi mot någon beståndsdel i vaccinet. Absolut kontraindikation (omständighet som utgör skäl eller hinder mot att vaccinera) är en svår allergisk reaktion inom 48 timmar efter föregående dos eller en sådan reaktion mot en ingrediens i vaccinet.
Skyddseffekt
Skyddet mot stelkramp är mycket gott efter grundvaccination. En påfyllnadsdos rekommenderas vid 5-6 års ålder och i årskurs 8-9.
Biverkningar
Vaccinet kan orsaka rodnad, svullnad och ömhet på injektionsstället under några dagar. I allmänhet är sådana reaktioner lindriga och tolereras väl. Man kan få feber 38–39°. Det är mindre vanligt med kvarvarande eller större rodnad och svullnad. Feber som överstiger 39° eller håller i sig flera dagar är sällsynt, liksom nässelutslag eller allergiska reaktioner. Detaljerad information finns i FASS-texten för respektive kombinationsvaccin.
Observera att de kombinationer som används i dag också innehåller andra vacciner. Det betyder att den redovisade frekvensen av biverkningar är den sammanlagda frekvensen för vacciner som ingår i kombinationen. På senare år har man uppmärksammat sent uppdykande och sedan kvarstående och kliande knuta hos småbarn.
Risken för lokalreaktioner anses öka med antalet vaccindoser, och särskilt för stelkramp brukar man räkna med en ökad risk för större lokalreaktioner om individen tidigare har fått fem eller fler injektioner. Risken är troligtvis något mindre numera än när DT-vaccin gavs subkutant (under huden), vilket ger mer reaktioner jämfört med intramuskulärt (i muskeln).
Allergiska reaktioner har beskrivits i enstaka fall, men det är ofta svårt att veta om allergin orsakats av vaccinet eller av något annat som den vaccinerade utsatts för.