Vaccin mot polio
Sjukdomar vaccinet skyddar mot
Polio, eller barnförlamning som sjukdomen också kallats, var under den första halvan av förra seklet en mycket vanlig sjukdom i Sverige. Utbrott förekom årligen, men vissa år kunde antalet sjukdomsfall öka flerfaldigt. Det förhoppningsvis sista epidemiåret var 1953, då mer än 5000 fall registrerades, drygt 3000 med paralytisk polio (polio med förlamningar).
Sjukdomen debuterar med feber, huvudvärk, illamående och kräkningar och kan, i ett fåtal fall, inom några dygn följas av förlamningar i såväl extremiteter som andningsmuskulatur. Om andningsmuskulaturen drabbas är risken för dödlig utgång stor.
I Sverige inleddes massvaccination i alla åldrar år 1957 och antalet fall av polio minskade därefter snabbt, år 1961 rapporterades 64 fall och 1962 endast fyra fall. Vaccination av barn infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Något inhemskt fall av polio har inte rapporterats sedan 1977 men det skulle förmodligen bara krävas ett importerat fall för att sjukdomen skulle börja spridas om vi inte var vaccinerade. Om ansträngningarna att utrota polio från hela världen lyckas kommer vi i framtiden inte att behöva vaccinera.
När ska vaccinet tas?
Vaccinet ges i barnvaccinationsprogrammet vid följande åldrar:
3 månader + 5 månader + 12 månader
samt
5-6 år
I det nuvarande vaccinationsprogrammet ges vaccin mot polio tillsammans med de andra vaccinationer som rekommenderas vid 3, 5 och 12 månaders ålder. Påfyllnadsdos vid 5–6 års ålder ges tillsammans med vaccin mot difteri, stelkramp och kikhosta.
När ska vaccinet inte tas?
Vid allvarliga reaktioner efter tidigare vaccination eller känd allergi mot någon beståndsdel i vaccinet. Absolut kontraindikation (omständighet som utgör skäl eller hinder mot att vaccinera) är en svår allergisk reaktion inom 48 timmar efter föregående dos eller en sådan reaktion mot en ingrediens i vaccinet.
Skyddseffekt
Det finns sedan 1950-talet två typer av mycket effektiva vacciner med en i det närmaste hundraprocentig skyddseffekt. I Sverige har vi alltid använt inaktiverat vaccin (IPV = inaktiverat poliovaccin), medan aktivt, försvagat vaccin, som ges som droppar i munnen (OPV = oralt poliovaccin) används i stora delar av världen. De flesta i-länder (även USA) har numera övergått till IPV.
Biverkningar
Vaccinet kan orsaka rodnad, svullnad och ömhet på injektionsstället under några dagar. I allmänhet är sådana reaktioner lindriga och tolereras väl. Det är mindre vanligt med kvarvarande eller större rodnad och svullnad. Man kan få feber 38–39°. Feber som överstiger 39°, allergiska reaktioner, t.ex. nässlutslag, förekommer i sällsynta fall efter vaccinationen. Det är i det enskilda fallet ofta svårt att avgöra om dessa reaktioner orsakas av vaccinet eller har andra orsaker. Detaljerad information finns i FASS-texten för respektive kombinationsvaccin. Observera att de kombinationer som används i dag också innehåller andra vacciner. Det betyder att den redovisade frekvensen av biverkningar är den sammanlagda frekvensen för vacciner som ingår i kombinationen.