Virushuset består bland annat av en tre våningar hög ljusgård med balkonger utmed de olika våningarnas kontorsplan.

2005

Under 2000-talet har Smittskyddsinstitutet (SMI) fått tillskott av flera specialutrustade lokaler av stort värde för verksamheten, ett av dessa är Virushuset.

Idag huserar två av SMI:s avdelningar i Virushuset – avdelningen för virologi (VIR) och Kunskapscentrum för mikrobiologisk beredskap (KCB).

När SMI:s huvudbyggnad till vissa delar fick evakueras 2002 på grund av fukt- och mögelskador hamnade VIR i lokaler som lånats av Karolinska Institutet (KI). KI som var i ett expansionsskede hade på ”spekulation” byggt mera lokaler i Retziushuset än vad man för stunden behövde. Detta kom väl till pass för SMI som kunde evakuera VIR till två korridorer i Retziushuset några hundra meter från SMI.

Alla var dock medvetna om att detta bara var ett provisorium och att det av utrymmesskäl skulle bli i det närmaste omöjligt att åter lyfta tillbaka VIR till SMI:s huvudbyggnad. Därför var vi tvungna att på annat sätt lösa VIR:s lokalbehov. Blickarna kom tidigt att riktas mot ”Lilla villan” (det egentliga namnet var ”Likskräddarvillan”, men ingen som höll till i huset tyckte att det namnet gav några positiva vibrationer) som låg alldeles intill säkerhetslaboratoriet.

Det var i och för sig inget fel på Lilla villan som SMI använt till bibliotek, samlingssal/lunchrum och vaccinprojektet, men både SMI och Akademiska Hus ansåg att markytan utnyttjades dåligt. Efter många diskussioner blev beslutet 2003 att riva Lilla villan och i stället bygga ett nytt virushus på tomten och området alldeles intill.

Det var naturligtvis ett drömläge att kunna skräddarsy ett nytt hus för virologisk verksamhet. Likväl var det inte enkelt att nå fram till det resultat, som vi kan se idag. Virushusets kontakt med huvudbyggnaden var först tänkt att gå över till högsta våningen i MTC-huset, men detta gick av olika skäl inte att förverkliga. I stället blev lösningen att bygga en utgång utanför säkerhetslaboratoriet och därefter ansluta den till den befintliga loftgången över Nobels väg till plan 4 i huvudbyggnaden.

Den fråga som dock väckte mest diskussioner var dock förslaget att ha Virushusets kontor i en flygel och laboratorierna i en flygel bredvid med mellanliggande utrymme för sammanträdesrum, personal-/kafferum och en stor och tre våningar hög ljusgård med balkonger utmed de olika våningarnas kontorsplan. Av biosäkerhetsskäl var detta en lysande lösning, men många medarbetare ansåg att kontor och laboratorier kom för långt ifrån varandra. ”Det kommer inte att fungera att jobba på det sättet”, ansåg en del. Ledningen stod dock fast vid förslaget och idag tror jag att nästan alla tycker att huset både är vackert och funktionellt. Många utomstående besökare är också imponerade av huset.

Virushuset invigdes hösten 2005 i närvaro av berörd personal och de företag som medverkat i bygget. Utöver hyresvärden Akademiska Hus och byggföretaget Arcona bör nämnas arkitekten Pelle Lotén och konstnären Harald Lyth. Den sistnämnde har till ljusgården/foajén skapat ett magnifikt konstverk som är tre våningsplan högt och inspirerat av bilder av olika virus.

Den virologiska verksamheten expanderade snabbt och huset blev så småningom för trångt. Efter nya kontakter med arkitekten och Akademiska Hus påbörjades 2008 en tillbyggnad in mot berget som gav 16 nya arbetsplatser. Denna tillbyggnad togs i bruk i januari 2009.

Text: Hans Ottosson