Ritning av den inglasade matsalen

2001

Oacceptabel lokalsituation och ett filmmuseum som inte blev av möjliggjorde rekordsnabbt bygge av både restaurang och aula. 2001 startade arbetet och efter sommaren 2003 var det dags att flytta in.

Hans Ottosson Som tidigare chef på Filminstitutet arbetade jag i slutet på 1990-talet med att försöka förverkliga idén om ett svenskt filmmuseum. Tanken var att det skulle ligga i anslutning till nationalstadsparken vid Filmhuset på Gärdet. Eftersom det i princip rådde byggförbud i nationalstadsparken ritade en arkitekt på mitt uppdrag ett förslag till museum som skulle utgöra en relativt diskret övergång mellan Filmhuset och omliggande park. Den föreslagna utformningen var en glaskupol ovan jord med entré och vissa samlingar, vilken skulle kompletteras med en museidel under jord direkt under glaskupolen.

Av främst ekonomiska skäl gick inte planerna att förverkliga. Då jag år 2000 började på Smittskyddsinstitutet (SMI) fick jag ganska snabbt klart för mig att lokalsituationen på myndigheten var oacceptabel på flera sätt. Vad många efterlyste var samlingspunkter för olika möten, informella samtal, konferenser etc. Vidare saknade man personalmatsalen från SBL-tiden på Lundagatan.

Vid ett kort ögonblick av klarsyn slog det mig att museitankarna från Filminstitutet skulle kunna översättas till en byggnad på gräsmattan utanför SMI:s huvudingång med en aula under jord och en matsal i en glaskupol ovan jord. Det skulle kanske inte behöva bli dyrare än att SMI skulle klara hyran på egen hand utan extra anslag från staten.

Jag vände mig till arkitektbyrån AIX, som haft andra uppdrag på KI campus. De ställde välvilligt arkitekt Barbro Onyango till mitt förfogande och hon lyssnade intresserat på mina idéer och återkom senare med en första skiss, som jag direkt föll för. Även generaldirektör Ragnar Norrby var snabbt positiv till förslaget. Glädjande nog gillade även Akademiska Hus förslaget och gav klartecken för att gå vidare med förslaget. Det fantastiska var att denna första skiss nästan till alla delar senare kunde genomföras.

Ekonomin kring ett projekt riskerar alltid att bli en flaskhals. Jag insåg direkt att förslaget antingen aldrig skulle kunna förverkligas eller åtminstone fördröjas flera år om vi först skulle gå till regeringen och be om extra pengar till bygget. Därför bestämdes att hyran för tillbyggnaden skulle finansieras inom SMI:s befintliga budget.

SMI:s kontaktpersoner på Socialdepartementet blev påtagligt förvånade men inte negativa då Ragnar Norrby och jag presenterade förslaget för dem. Vi begärde inga extra pengar utan bad endast att departementet skulle godkänna att vi slöt ett nytt 15-årigt hyresavtal med Akademiska Hus för huvudbyggnaden, där även aulan och matsalen ingick. Så långa avtal får en myndighet inte själv sluta, men det var inga problem att få klartecken från regeringen på det.

Sedan gick det snabbt med alla förhandlingar, projekteringen, ritningarna etc. Byggstarten blev redan februari 2002 och efter sommaren 2003 var det dags att ta aula, matsal, kök, sammanträdesrum, vissa kontorsrum och olika kringutrymmen i bruk. Samtidigt skedde andra ombyggnader och omflyttningar i SMI:s huvudbyggnad där bl a dåvarande SERUM avvecklades och ersattes med en lektionssal, verksledning och huvuddelen av administrationen flyttade från plan 2 till plan 6, en ny reception tillskapades med mera.

Naturligtvis var det också viktigt att hitta en bra krögare till restaurangen. Upphandling skedde och blickarna riktades raskt mot restaurang CMM på Karolinska Universitetssjukhuset där familjen König residerade. De kom hit och lyckades ge restaurangen en personligt präglad service och god mat under såväl luncher som fester och andra middagar.

Hans Ottosson, överdirektör vid Smittskyddsinstitutet