Det fanns inte längre starka motiv för staten att bedriva en omfattande rutindiagnostisk verksamhet vare sig inom mikrobiologi eller immunologi.

1992

Det fanns inte längre starka motiv för staten att bedriva en omfattande rutindiagnostisk verksamhet vare sig inom mikrobiologi eller immunologi. Dessutom medförde ofta SBL:s roll i vaccinationsfrågor en jävsliknande situation. Detta blev starten för SMI.

Utredningen av Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL) 1982/83 hade i princip resulterat i ett oförändrat SBL, men diskussionerna om den fortsatta verksamheten gick vidare både inom och utom SBL. Det blev alltmera klart, att det inte fanns starka motiv för staten att bedriva en omfattande rutindiagnostisk verksamhet vare sig inom mikrobiologi eller immunologi. Landstingen hade särskilt under 1980-talet byggt upp resurser, som gjorde dem väl skickade att bedriva ett effektivt smittskyddsarbete inom respektive område. De regionala mikrobiologiska laboratorierna kunde också ofta utföra mer komplicerad diagnostik så som exempelvis odling av mykobakterier. SBL:s taxa hade också varit riktgivande, men landstings- och regionlaboratorierna kunde nu ofta erbjuda diagnostik till en lägre kostnad.

SBL satt på två stolar

SBL:s roll i vaccinationsfrågor medförde ofta en jävsliknande situation. Produktionen av vacciner skedde enligt rent ekonomiska principer, samtidigt som SBL skulle utvärdera vaccinernas effektivitet och ge råd om deras användning. Produktion av vacciner borde med fördel kunna bedrivas bättre inom en självständig organisation, till en början statlig, inriktad på att marknadsföra och sälja produkterna. SBL hade också haft en viss monopolställning eftersom humana vacciner endast fick föras in i landet efter beslut av SBL:s föreståndare. Importmonopolet upphörde dock i och med den nya läkemedelslagen (1992:859). Vidare hade kontrollen av vacciner skötts av en fristående nationell kontrollorganisation, som avvecklades i och med tillkomsten av Läkemedelsverket. Läkemedelsverket ansåg sig dock inte kunna utnyttja SBL:s experter, då dessa ansågs jäviga. Formellt ansåg Läkemedelsverket, att situationen knappast förbättrades efter tillkomsten av professuren i vaccinforskning.

Vid sammanträde den 28 november 1991 uppdrog regeringen åt SBL att lämna förslag om, hur bland annat produktion av vaccin skulle kunna bedrivas kommersiellt. Vidare beslöts tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag om att inrätta ett "Nationellt smittskyddsinstitut" (SMI). Utredningens syfte var "att statens övergripande uppgifter inom landets smittskydd skulle renodlas" och ett Smittskyddsinstitut tillskapas med placering på Karolinska institutets område: "Möjligheterna att samordna verksamheten vid det nya Smittskyddsinstitutet med Karolinska institutets forskning och utbildning skulle prövas".

Osäker placering av SMI in i det sista

Dåvarande Byggnadsstyrelsen hade också redan i september 1991 av regeringen fått i uppdrag att utarbeta en samordnad lokalförsörjningsplan för Karolinska institutet och det "nya laboratoriet". Förslag att utnyttja byggnad 95:10 efter en total ombyggnad fanns och hade i princip accepterats av SBL:s styrelse och ledning. Trots detta kom det i riksdagen att motioneras om placering av det nya Smittskyddsinstitutet i Umeå och av företrädare för Stockholms län om lokalisering till en byggnad i anslutning till Huddinge sjukhus. Det slutliga avgörandet att utnyttja byggnad 95:10 kom inte heller förrän i juni 1993, några veckor före etableringen av SMI. Detaljplaneringen av byggnad 95:10 kom därefter igång vår/vintern 1994.

Vaccintillverkningen kvar på SBL:s område

I SBL:s rapport, "Bolagisering av vaccinproduktion och försäljning", som avlämnades i februari 1992 föreslogs, att vaccinverksamheten skulle bli utskild från övrig verksamhet och inrättad i ett separat, till en början statligt aktiebolag... ”under förutsättning att gällande affärsavtal kunde överföras till bolaget, verksamheten flyttas till ändamålsenliga lokaler och att rekrytering av personal kunde ske utifrån verksamhetens behov…", bolaget föreslogs heta SBL.
I detta sammanhang kan nämnas, att "staten" ansågs ha haft planer på att också vaccinverksamheten skulle flyttas från SBL-området till andra lokaler. Hela eller delar av området skulle då kunna avyttras för en ansenlig summa, vilken sedan skulle kunna användas för bland annat behövlig restaurering av Karolinska institutets byggnader. Vaccinbolaget hann dock etableras innan dessa planer hade förverkligats, varför istället bolaget kunde försälja delar av SBL-området.

Viktigt att SMI knyts nära vetenskaplig miljö

Utredningen " Smittskyddsinstitutet – ny organisation för Sveriges nationella smittskyddsfunktion" (SOU 1992:29). under ledning av länsdirektören Anders Lönnberg borde enligt regeringens direktiv arbeta skyndsamt och skulle ha slutfört sitt uppdrag senast den 2 mars 1992… Så snabbt gick det nu inte, men ett enigt betänkande avlämnades den 23 mars. Utredningen ger ett detaljerat förslag för SMI:s uppgifter, som i princip sammanfattas i den instruktion som regeringen fastställde i februari 1993 (se nedan). Man anser också att det är av vikt att SMI knyts så nära den vetenskapliga miljön som möjligt. Förutom de tre tidigare beviljade professurerna i smittskydd särskilt virologi, respektive immunologi och parasitologi vid Karolinska institutet föreslår utredningen ytterligare tre nämligen: bakteriologi, parasitologi och epidemiologi.

Utredningen anser också att SMI skulle utföra kvalitetsundersökningar av olika laboratorier, bland annat genom att skicka ut för analysprover, okända för adressaten. Detta kom inte ens upp till diskussion på SMI eftersom SMI inte utförde den diagnostik, som skulle utvärderas!

Nya säkerhetslaboratorier byggs

På SBL-området fanns två så kallade säkerhetslaboratorier, ett inrymt i en cirka 20 år gammal barack för arbete med tuberkulos och ett invigt 1989 framförallt för HIV/AIDS arbete. För SMI var det dock av stor betydelse, att även framgent ha nära tillgång till säkerhetslaboratorier av såväl klass 3 som för högriskarbete i ett klass 4 laboratorium. Ett klass 4 laboratorium ska enligt WHO:s direktiv inrymmas i egen byggnad, men kan dock få kombineras med klass 3 laboratorier om byggnadens säkerhet tillåter detta. Detta nämns i regeringens proposition, men tas inte upp i regeringens "hemställan". Det skulle dröja ytterligare ett par år innan beslutet om en särskild säkerhetslaboratoriebyggnad togs.

Såväl SBL- som SMI-utredningen hade skickats ut till ett drygt 30-tal remissinstanser. Eftersom inga vägande invändningar framkommit, blev regeringens "hemställan" i propositionen i enlighet med utredningens förslag. Riksdagen godkände enligt propositionen (rskr. 1992/93). SMI planerade att starta verksamheten 1 juli1993.

SBL avvecklas och SMI bildas

All personal kunde på grund av att SBL helt avvecklats sägas upp på grund av arbetsbrist. Företräde gavs vid lika kompetens till den tidigare SBL anställda. SMI-utredningens betänkande räknade med ett behov av cirka 180 anställda och en kostnad på ungefär 98 miljoner kronor. Regeringen hade dock vid flera tillfällen angett 75 miljoner kronor plus ett behov av fem miljoner för samarbetet med KI. Det slutgiltiga beloppet blev 80 561 000 kronor.

Regeringen "bemyndigade", att en kommitté tillsattes för att avveckla SBL:s verksamhet, bland annat för att upprätta bokslut för SBL:s senaste verksamhetsår och för att för att "ta hand om" avskedad personal under uppsägningstiden, som mest 11 månader. Dessutom tillsatte regeringen en organisationskommitté för det blivande Smittskyddsinstitutet (SMI) med uppgift att bland annat att lämna förslag till instruktion för SMI.

Organisationskommitténs förslag antogs av regeringen den 18 februari och trädde i kraft från den 1 juli (1993:110). Enligt instruktionen skall "SMI vara en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka det epidemiologiska läget ifråga om smittsamma sjukdomar bland människor och främja skyddet mot sådana sjukdomar. SMI skall särskilt:

• följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt i fråga om smittsamma sjukdomar och skyddet mot dessa,
• lämna Socialstyrelsen och andra berörda information om det epidemiologiska läget och föreslå åtgärder som detta kan föranleda,
• övervaka, att landet försörjs med vacciner och andra ämnen, som skyddar mot smitta,
• ta initiativ till åtgärder, som medför ett gott skydd i landet mot smittsamma sjukdomar, även i kris och krig,
• upprätthålla kompetens att utföra diagnostiska undersökningar av unik natur som ett led i landets smittskydd,
• upprätthålla ett för landets smittskydd relevant förråd av bakterier, virus och andra smittämnen,
• svara för kvalitetsstöd och kvalitetskontroll över landets mikrobiologiska och infektionsimmunologiska diagnostik,
• bedriva forskning, metodutveckling samt utbildning inom smittskyddsområdet,
• delta i internationellt samarbete inom smittskyddsområdet,
• stödja och samordna bekämpning av sjukhusinfektioner.

Vidare skulle organisationskommittén, som bestod av representanter för Socialdepartementet, Läkarsällskapets mikrobiologiska sektion och SBL:s ledning, inrätta och tillsätta tjänsterna vid SMI. Eftersom det beviljade anslaget var cirka 20 procent lägre än den summa som utredningen kommit fram till, ställdes organisationskommittén inför en grannlaga uppgift. Det var oftast flera sökanden till varje tjänst och ibland flera som var lika meriterade. Ett stort arbete lades ner framförallt av SBL:s personalledning och under våren kunde alla tjänster tillsättas. Avvecklingsmyndigheten var också till stor nytta. Den kunde erbjuda vidareutbildning, personlig vägledning, eventuell omskolning, kontakt med Trygghetsrådet och så vidare.

SBL:s verksamhet avslutades med en stor gemensam personalfest i parken nedanför huvudbyggnaden.