Till skillnad från de tidigare Internationella AIDS-konferenserna placerades människan i centrum symboliserat av att logon visade silhuetten av en man, kvinna och barn överkuggande virus.
1988
Statens Bakteriologiska Laboratoriums (SBL) internationella roll inom HIV/AIDS kröntes av den stora Internationella AIDS-konferensen i Stockholm 1988 där SBL var huvudorganisatör med många medarbetare engagerade.
Lars Olof Kallings AIDS dök helt oväntat upp som en ny och skrämmande sjukdom 1981. Världen var inte alls förberedd på att nya och dödliga epidemier kunde uppträda. Det fanns en stor självsäkerhet, ja, arrogans. Människan var inte längre enbart världens herre utan nu också universums och hade tagit steget ut i rymden. Infektionssjukdomar betraktades som historiska fenomen besegrade av antibiotika och vaccin. Sådan var stämningen i Sverige under första halvan av 1980-talet. Därför framfördes seriösa förslag om nedläggning av SBL; landstingen kunde ta över diagnostiken och en nedkrympt epidemiologisk avdelning flyttas till Huddinge Sjukhus och den värdefulla tomten i Solna säljas med stor förtjänst för staten. Vaccinproduktionen skulle överföras till ett bolag, statligt eller privat beroende på den aktuella regeringens färg. Detta var inte bara ett potentiellt hot utan en realitet.
Paniken började växa
AIDS ändrade med ens hela situationen. Verkligheten trängde sig på. Statsepidemiologen Margareta Böttiger och jag som SBLs chef uppvaktade 1983 socialminister Gertrud Sigurdsen för att informera om den snabbt annalkande faran. Därefter, 1984 HIV-testade SBL med egna reagenser, ett år före andra länder, lagrade blodprov från misstänkta AIDS-fall bland homosexuella män, injektionsmissbrukare och blödarsjuka och påvisade en förskräckande hög andel smittade bland dem. Allt fler patienter utvecklade AIDS och vårdades i Stockholm främst på Roslagstulls epidemisjukhus och Venhälsan vid Södersjukhuset men också på Infektionskliniken vid Danderyds Sjukhus. Paniken började växa, också påverkad av rapporter från andra länder. På grund av situationens allvar inrättade regeringen 1985 AIDS-delegationen med representanter för regeringskansliet, samtliga riksdagspartier, berörda myndigheter, landsting och kommuner – ett unikt steg. SBL kom att inta en nyckelställning i AIDS-delegationen i kraft av sin expertkunskap och roll för epidemiövervakning. Det var inte längre tal om att lägga ner SBL. Den senare utvecklingen inom infektionsområdet har ytterligare demonstrerat behovet av att ha en nationell expertmyndighet inom smittskydd, t.ex. uppträdandet av nya smittor som SARS och galna kosjukan, hotet om en allvarlig influensapandemi och den ökande resistensutvecklingen hos både allmänt förekommande bakterier och tuberkulosbakterier. AIDS som den första postmoderna pandemin blev avgörande för att eftertryckligt demonstrera fortsatt och ökande behov av smittskydd.
AIDS-konferens i Stockholm med 7 500 besökare från 140 länder
SBLs internationella roll inom HIV/AIDS kröntes av den stora Internationella AIDS-konferensen i Stockholm 1988 där SBL var huvudorganisatör med många medarbetare engagerade. Det var den fjärde konferensen i sitt slag efter Atlanta, Paris och Washington DC. Efter Stockholmskonferensen följde de i Montreal och San Francisco. Det var en heder för Sverige att kunna slå sig in i denna krets på ett så tidigt stadium och ett erkännande av vår internationella vetenskapliga ställning och trovärdighet inom virologi, immunologi och epidemiologi samt vår organisatoriska och tekniska förmåga. Det var den största biomedicinska konferens som någonsin arrangerats i Sverige med 7 500 deltagare från 140 länder.
Till skillnad från de tidigare Internationella AIDS-konferenserna placerades människan i centrum symboliserat av att logon visade silhuetten av en man, kvinna och barn överkuggande virus (se bild högst upp på sidan) för att understryka att HIV/AIDS omfattade kvinnor och barn och inte bara homosexuella män. De första konferenserna hade fokuserat på biomedicinska aspekter, nu var det hög tid att också belysa beteende och socioekonomiska orsaker och konsekvenser. Stockholmskonferensen lyfte också fram HIV/AIDS i utvecklingsländerna, särskilt i Afrika, till den centrala plats de förtjänade. Nya ämnesområden som antropologi, beteendevetenskap och hälsoekonomi introducerades.
En revolutionerande nyhet var att för första gången skapa ett forum för HIV-smittade kallat ”The Face of AIDS”. Det hade tidigare varit otänkbart att inkludera ”patienter” som aktiva deltagare i en biomedicinsk konferens.
Konferensen lanserade många nyheter inom IT-området som t.ex. interaktiva TV-sända konferenser med stora auditorier i olika världsdelar, direkt överförande av plenarföredragen till de stora internationella TV-nätverken som CNN och BBC och användning av storbildskärmar, då en nyhet.
Konferensen gynnades av ett strålande juniväder och inramningen var pampig med kung, statsminister och filharmoniker och följdes av en enorm mediebevakning. Trots det allvarliga ämnet var stämningen varm och konstruktiv. Även de två konkurrenterna Bob Gallo och Luc Montagnier framträdde i endräkt. Konferensen förde såväl vetenskap som internationellt engagemang framåt. Den framstår i efterhand som legendarisk vilket ständigt betygas av utländska deltagare, t.o.m. av dem som på grund av hotellbrist i Stockholm förlagts till Strängnäs eller ”Strangeness” som staden skrevs i en berömmande ”recension” av konferensen i The Lancet.
Konferensen befäste ett nära samarbete med WHO, representerat av chefen för det Globala AIDS Programmet, Jonathan Mann. Samarbete med WHO har varit ett karaktäristikum för SBL/SMI; särskilt markerat av det historiska utrotandet av smittkoppor där Sverige spelade en av huvudrollerna, kanske vårt stoltaste bidrag till världens hälsa. Vi har uppfattats som en pålitlig stöttepelare av WHO vilket visas av raden av uppdrag som Collaborating Centre/ Centre of Excellence under årens lopp (t.ex. för polio, legionella, biosafety, influensa, virusdiagnostik och HIV).
Vid Stockholmskonferensen grundades International AIDS Society (IAS) som allt sedan dess organiserar de stora Internationella AIDS Konferenserna och som firade sitt 20-årsjubileum vid Världskonferensen i Mexico 2008.
Lars Olof Kallings, chef på SBL 1982-1988, grundare av IAS 1988 och dess generalsekreterare 1994-2002.