Tidningsklipp från mitten av 80-talet. Homosexuella och narkomaner pekas ut som ett hot mot den "vanliga" befolkningen.

1982

I början av 1980-talet publicerades sporadiska notiser om en svårförklarlig och avgränsad epidemi bland sexuellt aktiva homosexuella män i USA:s storstäder. Ingen kunde ana att artiklarna pekade mot något som, inom loppet av några få år, kunde vara en världsomfattande pandemi.

Hösten 1982 diagnostiserades det första aidsfallet i Sverige, men det dröjde till 1984 innan man säkert kunde slå fast att ett retrovirus – HTLV III, upptäckt år 1983 och senare omdöpt till hiv – var det som orsakade aids. Gunnel Biberfeld och hennes grupp vid SBL i samarbete med finländska forskare utvecklade en testmetod. Från augusti samma år kunde SBL göra egna analyser.

Arbetet med hiv- och aidsstatistik dominerade hela 80-talet för den epidemiologiska avdelningen på SBL. Mycket i epidemiarbetet fick helt nya dimensioner; psykologi, sexologi, antropologi, sociologi och pedagogik är exempel på vetenskaper som fick stor betydelse för epidemibekämpningen.

Sverige låg i framkant

1985 introducerades de kommersiella hivtesterna i världen. Sverige låg tidigt i startlinjen eftersom vi redan börjat med SBL:s egentillverkade diagnostik. Med de kommersiella testerna kom hivtesterna i stor skala i Sverige, först och främst av blodgivare. Sverige var bland de första länderna i världen där obligatorisk testning av allt transfusionsblod var helt genomförd. Testningen spred sig till flera laboratorier i landet vilket gjorde att standardisering och kvalitetskontroll blev en viktig verksamhet för SBL.

Källa: Statens bakteriologiska laboratorium 1909-1993. Läkartidningen nr 41, 1993. EPID-Aktuellt nr 5 1993.

Regeringen: Flytta vaccintillverkningen till en ny myndighet

Regeringen föreslog 1882/83 års riksdag, att vaccinproduktionen skulle bedrivas vid en ny myndighet "Statens vaccininstitut" (SVI), som även skulle producera veterinärmedicinska preparat. En kommitté med uppdrag, att lägga ett "detaljerat förslag om organisation av SBL och SVI tillkallades i augusti 1982. Riksdagen avslog dock propositionen och önskade av regeringen "en samlad lösning av SBL:s framtida uppgifter och organisation.

Regeringen vidgade alltså i enlighet med riksdagens önskan organisationskommitténs uppdrag att omfatta hela den dåvarande verksamheten vid SBL. Kommitténs slutbetänkande, som lämnades i januari 1984, var mycket omfattande och detaljerat, men i princip föreslogs inga radikala förändringar av verksamheten vid SBL. I utlåtandet finns dock två reservationer, i vilka man ifrågasätter den epidemiologiska verksamhetens existens. Man ansåg, att "epidemiologiska avdelningens verksamhet är att betrakta som en samhällelig klinisk effektkontroll av bakteriologiska preparat och denna funktion bör inte vara underställd föreståndaren för den organisation vars produkters effekt är föremål för utvärdering". Vederbörandes skrivning var tidstypiskt. Man trodde att infektionssjukdomarna inte längre var ett samhällsproblem. Antingen kunde de förhindras med vaccination eller botas med antibiotika. Detta tänkesätt bidrog till att diskussionerna om SBL:s verksamhet och organisation fortsatte. Vid något tillfälle erbjöd sig till och med ett landsting att ta över hela den "nödvändiga SBL verksamheten" om man fick statliga medel till 27 tjänster!

Verkligheten stod dock till tjänst med mycket starka skäl för att styrka behovet av en smittskyddsverksamhet. 1981/82 beskrevs de första fallen av AIDS och två år senare fanns övertygande bevis för att AIDS orsakades av virus. Uppgifter kom också snabbt, att AIDS var en i Afrika -främst söder om Sahara-spridd sjukdom. Smittskydd blev därmed en prioriterad uppgift för landet och SBL:s nedläggningshot syntes avvärjt.