Elektronmikroskopi av vacciniaviruspartiklar som ingår i vaccin mot smittkoppor.

1963

Våren 1963 fick Sverige sitt senaste och förhoppningsvis det sista smittkoppsutbrottet. Då det inträffade var det första gången i Sverige på 30 år.

Professorerna Justus Ström och Bo Zetterberg publicerade i oktober 1966 en kartläggning av smittkoppsutbrottet 1963 i tidskriften ”Acta Medica Scandinavica, smallpox outbreak and vaccination problems in Stockholm, Sweden 1963”. De konstaterar i tidskriften att Statens bakteriologiska laboratorium, Smittskyddsinstitutets föregångare, hade tillräckligt med vaccin för att vaccinera en stor del av befolkningen. Av den dryga miljonen som frivilligt lät sig vaccineras i Sverige, bodde omkring 400 000 i Stockholmsområdet. Många hade dock redan ett skydd, tack vare en revaccinering som gjorts främst bland Sveriges sjukvårdspersonal under 1962.

Utbrottet kom till Sverige genom en 23-årig sjöman. Mannen hade från och med hösten 1962 arbetat som maskinist på en svensk tankbåt som trafikerade Indonesien. Den 28 februari 1963 steg han i land i Derby, Australien för att påbörja resan hem till Sverige. Han stannade i Derby i tio dagar.
Den 22 mars anlände han till Perth. Samma dag avreste han till Stockholm via mellanlandningar i Jakarta, Singapore, Rangoon, Calcutta, Karachi, Teheran, Damaskus, Zürich, Düsseldorf och Köpenhamn. Förutom en dags stopp i Zürich reste mannen utan uppehåll.

Mannen var vaccinerad

Mannen hade blivit vaccinerad mot smittkoppor 1955, 1956 och 1959 och slutligen i maj 1961. När han anlände till Sverige var han helt frisk. Den 6 april 1963, tretton dagar efter ankomsten till Sverige, fick mannen feber. Han upptäckte snart blåsor i ansikte och nacke, men tog ingen notis av dem eftersom han tidigare hade haft problem med acne. Därför uppsökte han inte heller någon läkare.
Även om det står klart att det är sjömannen som har tagit smittkoppssmittan till Sverige 1963, är det inte känt var någonstans han själv blev smittad. Epidemiologisk data indikerar att han bar på smittan under resan från Australien. Enligt fakta var det inte någon annan som smittades på resan hem. Men vid den aktuella tiden fanns det smittkoppor i Calcutta och i Karachi och en utökad epidemi utvecklades vid den här tiden i Jakarta.

Sjömannen bodde i en lägenhet tillsammans med sin mormor. Under den akuta delen av sjukdomen vårdades han av mormodern, sin fästmö och av andra personer inom familjen. Under sin akuta sjukdomstid var han även i kontakt med sjuksköterskor som besökte mormodern i hemmet. En av dessa sjuksköterskor insjuknade den 18 april i hög feber och muskelvärk. Sex dagar senare, den 23 april, dog hon på Södersjukhuset.

Smittan sprider sig genom familjen

Senare insjuknade hennes mans yngre kusin. Kusinen skulle bli den som först identifierades att ha smittkoppor. Han var 19 år och murare och insjuknade den 5 maj i feber, värk i nacken och kräkningar. Efter ett par dagar upptäcktes utslag, först på händer och ansikte, sedan på hela kroppen. Ynglingen lades in den 8 maj på infektionskliniken vid Danderyd sjukhus. Men först den 12 maj väcktes de första misstankarna om att det rörde sig om smittkoppor. Dagen efter, den 13:e, fick läkare det bekräftat. Därefter kunde man genom epidemiologiska undersökningar nysta upp hela smittkedjan.

Totalt insjuknade 27 personer i smittkoppor från den 6 april fram till den 6 juli när den siste personen blev sjuk. Fyra patienter dog under utbrottet, däribland muraren och sjuksystern som vårdat mormodern. Den 5 augusti deklarerades Stockholm åter vara fritt från smittkoppor.

Under den här perioden distribuerade Statens bakteriologiska laboratorium ut drygt en miljon doser smittkoppsvaccin i hela Sverige. Nästan hälften, drygt 453 000, sändes ut i Storstockholmsområdet. Senare enkäter visar att omkring 420 000 personer vaccinerades i Storstockholmsområdet mellan den 14 maj och den 31 juli. Av dessa bodde omkring 300 000 i de centrala delarna.

Ett centralt informationskansli bildas

Så fort man hade konstaterat att det rörde sig om smittkoppor organiserades ett centralt informationskansli, främst för att informera läkare och vårdpersonal i Stockholm och övriga landet. Det dröjde inte länge förrän deras växel blockerades av en orolig allmänhet. Därför öppnades ett informationscenter för allmänheten med 38 ingående telefonlinjer och med en personal på 20 personer. Centret organiserades av en frivillig organisation. Varje grupp på fem personer leddes av en läkare.

Vaccinet gav en del personer komplikationer och reaktioner. Insamlad data visar att 884 personer fick olika typer av reaktioner. Av dessa fick 192 personer så svåra komplikationer att de lades in på sjukhus. Under hela utbrottsperioden isolerades omkring 3 000 personer på olika institutioner. De isolerades under tio dygn och var personer som hade kommit i direkt kontakt med smittkoppssmittade.

Översättning och bearbetning: Aase Sten (tidigare publicerad i Smittskydd nr 2 2003)

Källa:

Acta Medica Scandinavica, Smallpox outbreak and vaccination problems in Stockholm, Sweden 1963.