Trichinellalarver

1961

Det största utbrottet av trikininfektion registrerat i Sverige skedde i Blekinge 1961 med 338 kända fall. Könsfördelningen var 55 procent män och 45 procent kvinnor. De flesta var i åldern 15 till 60 år.

Trikiner (Trichinella spp) är rundmaskar som återfinns i tvärstrimlig muskulatur. Hela dess livscykel beskrevs 1860 och det var det första agens som man kunde påvisa orsak till sjukdom, alltså före bakterierna. Livscykeln är enkel - ett infekterat djur blir uppäten och i den nya värden utvecklas hela livscykeln. Därefter väntar trikinerna på att någon äter deras värd och så vidare. Detta betyder att det inte finns något frilevande stadium. Utanför norden är det inte ovanligt med utbrott av trikininfektioner.

Det troligtvis första publicerade utbrottet i Sverige är år 1917 och det sista 1969 (se tabell). Därefter har endast sporadiska trikininfektioner rapporterats och alla är importfall eller egenimport av trikininfekterad korv eller skinka.

I Acta Pathologica et Microbiologica Scandinavica (Separatum) 54, 3 1962 publicerades en rapport i tre avsnitt:

• O. Ringertz, H. Lundbäck & H. Zetterberg (SBL) svarade för den epidemiologiska rapporten, där allt tyder på att infektionen härrördes från kallrökt korv som innehöll 40 procent griskött.
• B. Hederstedt, L.O. Kallings, H. Lundbäck & O Ringerts (SBL) svarade för den serologiska rapporten. I den framgår att två serologiska metoder användes för att påvisa antikroppar; komplementfixerings test och Roths mikroprecipitations test. I Roths test används levande trikinlarver. För att ha tillgång till levande larver måste trikinens livscykel finnas tillgänglig vid laboratoriet. Troligtvis fick SBL tillgång till livscykeln år 1947. Det var Astrid Fragreus, sedermera professor i immunologi, som fick ”trikinerna” från Hans Roth, Köpenhamn. Sedan dess har livscykeln propagerats vid SBL och sker fortfarande vid nuvarande SMI.
• Karen Damgrad, A. Löfdal (Infektionssjukhuset Karlskrona) & O. Ringertz (SBL) svarade för den kliniska rapporten. Där framgår att inga dödsfall rapporterades. De vanligaste symtomen var ödem i ansiktet samt muskel- och huvudvärk. Mer än 90 procent av de undersökta fallen hade eosinofili.

Trikinutbrott i Sverige

Text: Inger Ljungström, docent, chefsmikrobiologi

En produktionsavdelning med ansvar för produktion av vaccin förelås bildas

1958 tillkallades sakkunniga för utredning rörande organisationen av den vid SBL bedrivna preparattillverkningen. Utredningens förslag förelåg i maj 1960. Efter en bred remissbehandling och övervägande av möjligheterna att ersätta SBL:s vacciner med motsvarande importerade finner utredningen, att huvuddelen av den inom landet bedrivna tillverkningen av vacciner, för den tid som kan överblickas, måste ske inom landet. I propositionen, som antogs av riksdagen våren 1961, föreslås bildandet av en produktionsavdelning med ansvar för produktion av såväl virusvacciner (mot influensa, polio och smittkoppor) som bakteriella vacciner (mot kikhosta, difteri, stelkramp, dysenteri, kolera, tyfus, paratyfus och stafylokockinfektioner). De virologiska och bakteriologiska avdelningarna blev i fortsättningen rent laborativa.

Utredningen erinrar om att forskningen vid SBL, varit föremål för ingående behandling av tidigare utredningar. Dessa har i princip varit eniga om att forskning är nödvändig för att SBL skall kunna fullgöra sina instruktionsenliga åligganden. Man uppskattar, att cirka 12 procent av den totala arbetsstyrkan vid SBL är sysselsatta med forskningsarbete. Motsvarande siffra för läkemedelsindustrin är ca 15 procent. Utredningens uppfattning är att forsknings- och utvecklingsarbete är en förutsättning för att SBL skall kunna hålla en tillfredsställande standard på sitt rutinarbete. SBL:s instruktion synes ge både den frihet, som behövs för ett framgångsrikt utvecklingsarbete och den begränsning, som är önskvärd.

Immunologisk verksamhet berörs kortfattat av utredningen. Man finner det lämpligt, att SBL:s produktion först "rationaliseras och att man i ljuset av då vunna erfarenheter söker avgöra, hur SBL:s resurser för immunologiskt arbete i allmänhet lämpligen bör förstärkas.

Departementschefen tar i sin kommentar till utredningen upp avdelningsföreståndarnas tjänstetillsättning och ställning. Han finner det motiverat, att tjänsterna avlönas och tillsätts med samma förfarande som gäller för professorer vid de medicinska fakulteterna och att innehavarna erhåller titeln professor, vilket också blev riksdagens beslut.

Departementschefen förklarar sig vara medveten om att den nybildade produktionsavdelningen fordrar nya lokaler fr.a. för tillverkningen av bakteriella vacciner. Han tillstyrker detta i princip, men säger sig inte vara beredd "förelägga förslag till medelsanvisning förrän till 1962 års riksdag", vilket också sker.