Skolläkaren Urban Hjärne vaccinerar Ann-Sofie Östling.
1957
1908 fann man i Wien, att smittämnet vid "barnförlamning" (polio) passerade bakterietäta filter, vilket ansågs vara ett kriterium på förekomst av virus Man fann också, att en suspension av ryggmärg från poliofall intracerebralt ympad på apor gav upphov till en sjukdom, som kliniskt och histopatologiskt liknade sjukdomen hos människa
1912 använde sig Carl Kling och Alfred Pettersson vid den Statsmedicinska anstalten av den från Wien beskrivna metodiken och ympade cerebralt på apa filtrat av bland annat tarminnehåll och svalgsköljvätska. Resultaten var sådana, att man ansåg sig ha påvisat virus. Carl Kling rapporterade sina resultat vid en kongress i Washington 1912, men de bemöttes med uppenbar misstro.
1929 publicerade Kling sin vattenteori. Han hade bland annat i Finland gjort epidemiologiska studier, som gett misstanke på att poliosmittan kunde vara vattenburen. Även denna gång bemöttes hans resultat med stor misstro.
1937 upprepade tre amerikaner Klings försök från 1912 och kunde bekräfta hans resultat (alltså 25 år efter hans publikation!)
Sven Gard (1905-1998) hade i början av 1930-talet börjat som assistent på SBL och fick av Carl Kling, då föreståndare för SBL, diverse uppgifter inom polioforskningen. Själv var han mest intresserad av att undersöka om fekalt förorenat vatten kunde orsaka smittspridning. Han undersökte ett stort antal dricksbrunnar på den svenska landsbygden och fann, att många brunnar var dåligt skyddade för ytvatten och ofta låg i närheten av högre belägna avträden. Under en vistelse i USA 1938/39 kunde han under en polioepidemi i Charleston, South Carolina, påvisa virus i kloakvatten. Kling, som fick resultaten från USA, tog omedelbart prov från kloakvatten i Stockholm och fick positiva resultat. Gard konstaterade att vattenteorien onekligen tedde sig plausibel!
Gard blev 1948 professor i virologi vid Karolinska institutet. Institutionen var samlokaliserad med SBL och under Gards ledning utbildades forskare och andra medarbetare i bl.a. odling av poliovirus i cellkultur. Det fanns alltså, tack vare Gard, långvarig och stor erfarenhet av poliovirus och därmed förutsättning för att vid SBL producera och också utvärdera ett "avdödat" poliovaccin. Vaccinets oskadlighet kontrollerades bl.a. genom ympning cerebralt på apa.
1957 hade SBL en första sats av vaccin, som gått igenom alla kontroller och som räckte till för att vaccinera ett antal årskullar skolbarn. Inga biverkningar rapporterades och ingen av de vaccinerade barnen fick hösten 1957 polio, medan flera barn i angränsande årsgrupper drabbades av polio. SBL fortsatte tillverkningen av poliovaccin till 1993. .
Även i USA gjordes försök med avdödat vaccin, men de satser som användes visade sig vara ofullständigt avdödade och gav upphov till ett antal fall av polio. Denna erfarenhet gjorde, att USA och de flesta andra länder helt gick in för användning av ett "inaktiverat" levande vaccin.
Som framgår av ovanstående har den mikrobiologiska polioforskningen i mångt och mycket varit en svensk "framgångssaga", i vilken SBL har spelat en stor roll.