1949 publicerades TPI-testen för syfilis. Testen som är komplicerad att utföra, fordrar tillgång till levande syfilisspirocheter, som odlats på testis från kanin.

1956

De tidiga screeningstesterna för syfilis var opålitliga. Den så kallade TPI-testen var betydligt bättre. På SBL ägnade sig Bengt Hederstedt åt TPI-testen. Han studier resulterade i en gradualavhandling.

SBL:s diagnostik inom såväl bakteriologi som virologi var säkerligen i det närmast komplett vid denna tidpunkt och det är svårt att nämna någon analys, som varit mer värdefull än någon annan. Resultatet av Treponemema pallidum immobilization test (TPI) har dock i vissa fall betytt mycket stor lättnad för en grupp patienter, som ofta haft en svår grundsjukdom. Den visar också betydelsen av bekräftande diagnostik. Under många år, säkerligen långt in på 1970-talet, gjordes rutinmässigt screening på förekomst av syfilis på alla patienter, som intogs på medicinska vårdavdelningar eller sökte för hud- eller neurologiska symtom. Problemet var att screeningstesterna inte så sällan blev positiva, beroende på, som det senare visade sig, annan sjukdom än syfilis. Sjukdomen syfilis har ibland kallats för "alla sjukdomars apa" dvs. de kliniska symtomen har en stor variationsbredd med symtom, som kan imitera många andra sjukdomar. Även om patienten förnekade alla möjligheter till venerisk smitta, så var det svårt att inte ge behandling, som fram till penicillinets tillkomst var besvärlig för patienten och inte särskilt framgångsrik. Dessutom, och det kanske var det värsta, var det ju ett psykiskt och socialt trauma, att få diagnosen syfilis utan att veta eller förstå, hur man blivit smittad.

1949 publicerades TPI testen av en amerikan. Testen som är komplicerad att utföra, fordrar tillgång till levande syfilisspirocheter, som odlats på testis från kanin. Detta ställer stora krav på laboratoriets kunnande och i Sverige gjordes testen bara i Göteborg och på SBL, där Bengt Hederstedt på bakteriologiska avdelningen ägnade sig speciellt åt TPI-testen. Han studier resulterade i en gradualavhandling.

Det visade sig så småningom, att det framförallt var patienter med autoimmun sjukdom, som testades positiva i screeningstesterna. Den som upplevt patienter, som kanske på 1930-talet hade varit positiva i de vanliga screeningstesterna och som då fick kvicksilverbehandling, men som fortfarande på 1940-talet var positiva och då behandlades med penicillin utan förändring av screeningsresultatet, glömmer aldrig hur de upplevde den negativa TPI- testen. Även om de var glada, så gick det inte att glömma allt, vad de gått igenom. Flera hade avråtts från att skaffa barn. Maken eller makan, som kanske inte längre var i livet, hade haft svårt att tro, att partnern inte varit otrogen etcetera.