1936
De tidigare lokalerna som var utspridda över stora delar av centrala Stockholm hade sedan länge blivit för trånga. Redan 1920 behandlades ärendet i Riksdagen utan resultat. Till sist bestämdes det att verksamheten skulle flyttas till Lundagatan i Huvudsta/Solna. Mellan 1936-37 gick flyttlassen till de nya och moderna lokalerna.
För personalen som varit vana vid att jobba mitt i centrala Stockholm blev det en omställning. Det var en väldigt gles bebyggelse i området med några få affärer. I Ingentingskogen strax intill fanns det skumma typer. Det sägs att vaktmästarna ofta fick rycka ut på jakt när flickor blivit antastade.
Om omgivningarna inte var något vidare så var personalen mäkta imponerad av de stora och moderna lokalerna. En av Sveriges skickligaste arkitekter, Gunnar Asplund, fick genom en arkitekttävling uppdraget att gestalta anläggningen. Byggnaderna har mycket fint avvägda proportioner och är rikt varierade i form och höjd liksom i detaljer såsom burspråk, fönster med mera. Fasadmaterialet består till största delen av gult handslaget tegel. Planlösningen är gjord med finess och i synnerhet den flera våningar höga entréhallen med sin fristående spiraltrappa är ett vackert och välproportionerligt rum. En av Asplund ritad och humoristisk detalj är de unika takarmaturerna som kan liknas vid en sprutspets med hängande droppe.
Även djuren fick det bättre. Hästarna hade två stora stall med drickfontäner. Aporna fick ett eget hus – aphuset – vilket var omgivningens namn på hela verksamheten.
Kulturminnesmärkta byggnader
Gunnar Asplunds SBL byggnader fick så småningom "kultstatus" fr.a. i USA. I varje fall så länge SBL/SMI var kvar i lokalerna kom varje år amerikanska arkitektstuderande på besök och uttryckte ofta sin beundran för fr.a. huvudbyggnaden och dess placering inom området. Asplunds byggnader är sedan många år kulturminnesmärkta.
Ingen jämlikhet vid matbordet
Vid den här tiden var det ingen vidare jämlikhet vid matbordet. Det fanns en matsal för lab- och kontorspersonal, övrig personal fick äta på annan plats.
Källa: Statens bakteriologiska laboratorium 1909-1993, SBL-Nytt nr 4, 1984.
