1918
Den Statsmedicinska Anstaltens verksamhet delas upp och kvar blir Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL).
Efter förslag av Medicinalstyrelsen byter den medicinskt-bakteriologiska avdelningen vid Statsmedicinska anstalten namn till Statens bakteriologiska laboratorium (SBL). Laboratoriet är dock fortfarande "subordinerat" Medicinalstyrelsen. Den "vetenskapligt utbildade" personalen utökas med två laboratorer och två assistenter. Denna utökning motiveras i propositionen med "att tillfälle till självständig bakteriologisk forskning beredes vid laboratoriet anställda vetenskapsidkare och att särskilt föreståndarens tid icke i sådan grad upptages med löpande och mindre viktiga detaljgöromål, att han undandrages möjlighet till dylik forskning". Vidare erinras om, att behovet av "större utbildningsmöjligheter och bättre till gång på avlönade befattningar äro synnerligen viktiga förutsättningar för att få erforderligt antal bakteriologer i landet". Denna erinran uppfyllde SBL i allra högsta grad. Fram till det sena 1900-talet hade så gott som alla chefer vid landets mikrobiologiska laboratorier tjänstgjort på SBL. Övrig personal, förutom två vaktmästare och stallförmannen, var arvodesanställda.
SBL utförde vid denna tid dels undersökningar på tyfus, paratyfus, kolera och dysenteri (1916 hade sammanlagt gjorts 1883 analyser) samt Wassermans reaktion (874 st.), dels produktion av "animal vaccin" (mot smittkoppor) för distribution till alla landets vaccinatörer samt tuberkulin. Dessutom tillverkades serum mot difteri och hjärnhinneinflammation.
Riksdagen godkänner i maj 1954 en viss omorganisation av SBL. Laboratoriet frigörs från Medicinalstyrelsen och ställs under ledning av en särskild styrelse och får också en egen ekonomiavdelning.
Samma år ges också anslag för uppförande av en ny byggnad (1800 kvm och kostnadsberäknad till 3 750 000 kronor) gemensam för SBL:s virologiska avdelning och Karolinska institutets virusinstitution.
